
Under mer än 30 år har jag varit involverad med kapitalmarknader på olika sätt både som rådgivare vid börsintroduktioner men även som vd i börsnoterade företag. De senaste 20 åren har jag försökt förstå värderingens bevekelsegrunder och hamnar i det överlappande området mellan faktiska kunskaper om kapitalmarknader och det mjukare området psykologi.
Företagsvärderingar handlar egentligen bara om två saker: den intjäning vi tror ett företag kommer att ha i framtiden och vår egen bedömning om risken av att intjäningen inte kommer att inträffa. Resultatet blir att företagsvärden, på aktiemarknaden och vid andra typer av försäljningar, endast till viss del handlar om resultat. Risken, som är den helt avgörande faktorn för värderingen, bygger vår egen undermedvetna uppfattning som vi inte kan styra över. Risken innefattar mjuka men helt avgörande faktorer som företagskultur, kundnöjdhet, förtroende och strategi, faktorer där kvalitet är ett helt centralt begrepp.
Alla kontaktytor vi har med ett företag, genom att använda dess produkter eller tjänster eller genom anställda på företaget, bidrar till vår undermedvetna bild av verksamheten. För er som tror att börsen enbart belönar företaget i det korta perspektivet, det vill säga att kvartalsresultat är viktigare än kvalitet, så är det tyvärr fel. Men vi finansanalytiker kan behöva hjälp med att se och förstå kvaliteten i företaget och dess produkter.
Man får ofta höra att kapitalmarknaden är irrationell. Min bedömning är att den är fullkomligt rationell, men att den inte alltid vet vad individerna på marknaden har i bagaget. Sannolikt är det så att endast fem procent av vår hjärna används till det som är våra medvetna tankeprocesser och resten av vår förmåga är omedvetna processer. Med det sagt tror jag att det är för mycket fokus på företagens intjäning, jag är inte säker på att det är det som påverkar företagsvärdet. Ta dessa exempel: