Närbild av chefslivets vedermödor

Överlag beskriver de intervjuade cheferna sig som bra strateger, människokännare och moraliska föredömen. Det är slående hur de betonar sina fina ambitioner och egenskaper. Chefsrollen ses som en möjlighet att förverkliga sig själv. Det är inget fel på det egna självförtroendet: ”Jag kan det här med personalansvar. Jag kan lyssna och känna av stämningar. Jag vet hur man motiverar folk”. Nästan alla ser sig som naturliga chefer med goda egenskaper, men tilltror inte andra chefer samma förmåga.

För många betyder chefsrollen att diskutera värderingar och normer kopplade till företagskulturen. Vision, mission, mål och policys illustrerar hur de vill styra och förändra. De vill arbeta strategiskt, i motsats till operativa och administrativa uppgifter, och undvika detaljstyrning. Många talar om vikten av närvaro och tillgänglighet.

Chefens ideal och självbild bekräftas dock inte alltid av medarbetarna. En av cheferna framhåller ärlighet och pålitlighet som utmärkande för honom, men dessa egenskaper känner inte hans medarbetare igen i hans agerande.

Överensstämmelsen mellan vad de vill göra, vad de menar sig göra och vad de faktiskt gör är inte alltid stor. Vardagens utmaningar försvårar ambitionerna – ibland så mycket att man upplever sig misslyckad. Omgivningens krav på fungerande administration kolliderar ofta med egna chefsideal. Mellanchefers roll har blivit mer av att förmedla strategiska beslut ut i organisationen än att vara aktiv vid formuleringen. Det leder till en kamp mellan att ägna sig åt strategiska frågor och att vara uppbunden av ”vaktmästararbete”.

Många av cheferna saknar återkoppling både från överordnad och underordnad. Mycket slit utan erkännande leder till frustration och tvivel på värdet av det man gör. ”Frånvaro av feedback. Det dödar mig. Det är absolut tortyr, jag skulle kunna skrika” säger en chef. Intressant är att återkoppling huvudsakligen betyder positiv återkoppling.

Boken är som helhet mycket intressant och tankeväckande för alla med intresse för chefsrollen i modernt arbetsliv. Det som främst slog mig var att chefsjobbet enbart sågs som personlig utveckling och inte alls som en möjlighet att bidra till organisatorisk utveckling. Vidare är jag förvånad över den självgoda bild man har och den naiva inställningen till chefsjobbet. Jag är också förbryllad över att man ingenstans diskuterar personlig utveckling (eller ändå hellre träning) för att bli en bättre chef genom återkoppling, reflektion och ändrat beteende.