Prognoserna skapade ett statuslyft för kvalitetsfältet – ”Kvalitet ska alltid komma först” 

Elin Hjalmarsson är utvecklingschef på Härryda kommuns socialtjänst. Sedan fyra år arbetar sektorn med så kallade kvalitetsprognoser, och för Hjalmarsson har den springande punkten i det arbetat handlat om att få fokus på fältet kvalitet. 
– Ekonomi har ofta högst status i Sveriges kommuner, därefter kommer ofta HR och IT, enligt forskning. Kvalitet prioriteras ofta ganska lågt. Nu har vi tagit rygg på ekonomi som har prognoser fem gånger per år. Det handlar om att visa att kvalitet inte är något som ligger vid sidan om – utan lika viktigt eller minst lika viktigt som ekonomin, säger hon. 
 
Socialtjänsten arbetar mot såväl den lokala politikens mål som socialtjänstlagen, lagen om LSS, hälso- sjukvårdslagen samt Socialstyrelsens föreskrifter, med mera. Att upprätthålla och höja kvaliteten kan därför inte vara något som sker när andan faller på, utan måste systematiseras på samma sätt som hos verksamhetens övriga grundpelare, förklarar Elin Hjalmarsson. 
– Ekonomin är oerhört viktig, men det är ju kvaliteten också. På samma sätt som vi följer upp ekonomin med alla enhetschefer och verksamhetschefer och sätter budgetprognoser, på samma sätt behöver vi sätta kvalitetsprognoser. 
 
När hon började på Härryda kommuns socialtjänst för snart sju år sedan var det endast ekonomi som prognosticerades. Idag ägnas en halvtimme av prognosmötena till kvalitet och en halvtimme till ekonomi, oavsett om det är vård och omsorg eller barn och familj. Under ett av dessa möten följer enheterna upp kvalitetsindikatorer. 
– Det kan exempelvis vara ”hur många olika personer ska besöka en och samma hemtjänsttagare nästa år?”, om man har 16 kan prognosen vara att man vill sänka det till 14 exempelvis, och då har man tagit fram åtgärder för att uppnå detta, säger hon. 
 
Utöver att höja kvaliteten på socialtjänstens insatser skapar prognoserna ett ökat engagemang internt.  
– Det har också varit ett av våra syften med det här arbetssättet, att få en framdrift i det systematiska kvalitetsarbetet när det gäller exempelvis risker och egenkontroller. Man prognosticerar nämligen ”hur kommer det gå med egenkontrollerna och kommer ni vidta de åtgärder ni har satt upp vid risker?” vilket har lett till ett större intresse för det här frågorna, säger hon. 

Det har emellanåt funnits en skepsis från några medarbetare som har ifrågasatt syftet med arbetssättet. 
– Det kan ju upplevas lite som kontroll, även om vi har en väldigt tillitsbaserad ingång. Vi frågar ändå verksamheterna ”hur kommer du arbeta med din avvikelsehantering framåt?”, och då har vissa upplevt att de är misstrodda i sitt arbete. Men det handlar endast om att få en samlad bild av läget – så att sektorschef tryggt kan säga till politiken ”Vi har koll på kvalitetsarbetet och vi sätter åtgärder på våra risker” snarare än ”Det pågår kvalitetsarbete, men vi vet inte hur”. Det här är ett sätt att stärka vår trovärdighet också.
 
Till skillnad från de fem årliga budgetprognoserna avhandlar kvalitetsprognoserna olika saker vid årens fem möten. Det rör sig om exempelvis rutiner, egenkontroller, och insamling av avvikelser.

Vad är då skillnaden mellan ett prognosmöte och ett sedvanligt utvärdering- och uppföljningsmöte? 
– Vi vill kalla det prognos för att vi tycker att det viktigt att äga kvalitetsarbetets framtid. Och nej, det går ju inte alltid att mäta exakt som man kan göra med ekonomin, men vi anser att det går att ta makten över i vilken riktning det ska gå.