En verksamhet som präglas av hierarki och distans med personalmotstånd till följd. Så beskrivs bildandet av den oberoende myndigheten Riksrevisionen i en ny avhandling. Det är organisationsforskaren Louise Bringselius vid Ekonomihögskolan i Lund som följt sammanslagningen av Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket från 2002 till 2007.
Resultaten vittnar om en verksamhet med bristande ledarskap där personalen upplevde att de inte respekterades och missnöjet växte. Lyckade sammanslagningar under förhållanden av högt personalmotstånd är svårt och ställer höga krav på att ha en dialog mellan ledning och medarbetare. På Riksrevisionen berättade personalen istället att kritik kunde leda till sanktioner och därav etablerades en tyst kultur.
Louise Bringselius menar att lyhördhet för personalens kritik hade kunnat åtgärda många av problemen. I avhandlingen beskriver hon också ett annat tillvägagångssätt som hade förbättrat processen. Det handlar om personalinflytande, respekt för tidigare prestation, samt mindre och gradvisa förändringar. Slutsatsen är att ledarskapet är grunden för ett lyckat reformarbete.