– Jag tycker definitivt att jag ser ett trendbrott, fler väljer att flytta hem och färre är intresserade av att flytta ut, kommenterar Tomas Karlsson, vd för företaget Mercon som säljer konsulttjänster inom produktionsutveckling samt tillverkar automationssystem för industrin.
Samma analys gör det det globala konsultföretaget McKenzie Consulting i en rapport. Den europeiska utkontrakteringsindustrin har hamnat i medelålderskris och många har upptäckt att utflyttning blivit dyrare än om de faktiskt behållit sin tillverkning på hemmaplan. Så många som två tredjedelar av alla affärer värda mer än 190 miljoner bryts innan slutet av kontraktet. Det kan finnas flera anledningar till att flytta ut produktionen, men att spara pengar är inte en av dem, enligt McKenzie.
Mindre lönsamt
En anledning till minskad lönsamhet är att prisskillnaderna inte längre är lika stora mellan den rika och fattiga delen av världen. Att flytta till baltstaterna eller Polen är numera meningslöst, alla som åkt på semester till så kallade låglöneländer har märkt av att priserna stigit. Samtidigt har vi blivit mer effektiva här hemma. Kontentan är att utkontraktering inte självklart är värt besvär som långa flygresor, bristande kommunikation och dyra transporter.
En annan aspekt är miljöfrågan. Framöver kommer det att bli dyrare att transportera. Då gäller det att producera där varan ska förbrukas. I amerikansk press har man skrivit en del om att ökade bränslepriser redan motsvarar kring 10 procent av tullkostnaderna. För att det ska bli meningsfullt med utkontraktering måste det ge kostnadsminskningar på mellan 30 och 50 procent. 20 procent i vinst är nödvändigt bara för att det ska bli ett nollsummespel mot att behålla produktionen hemma. 10 procent i ökade bränslekostnader gör alltså att utflyttning blir lönsamt för färre.
Hypen förbi
Hypen kring utkontraktering har med andra ord börjat lägga sig om man får tro Tomas Karlsson. Idag finns referenser inte bara från framgångssagor utan också från projekt som blivit dubbelt så dyra som man tänkt från början. Ofta har man sparat pengar i ingångsskedet, men sedan har kostnaderna börjat öka.
Ett exempel på den omvända trenden är Ikea-ägda Swedwood. De har byggt en fabrik i amerikanska Danville som just nu är under uppstartsfas. Kriterierna för vad de väljer att förlägga sina fabriker ändrats under de senaste åren och närhet till marknaden samt kortare leveransvägar är två fördelar som väger tungt. Thule som tillverkar lasthållarsystem för bilar, valde mellan att lägga sin produktion av lasthållarfötter utomlands eller i Hillerstorp. Genom att bygga en automatisk lina istället för att ha en personalintensiv sådan blev det mer kostnadseffektivt att ha produktionen på hemmaplan.
– Det handlar mycket om att jobba med produktivitetsförbättringar och ta tillvara på den effektiviseringspotential som finns. Gör vi det har vi inga större problem med att hävda oss i Sverige, säger Tomas Karlsson.
Kvar i Kina
Janne Andersson, inköpsansvarig för Ikea i norra Kina känner dock inte helt igen sig i den bild som Tomas Karlsson målar upp.
– I norra Qingdao där jag befinner mig blir de västerländska företagen allt fler och det gäller även andra delar av Asien, konstaterar han.
Men om orsaken är att spara pengar är svårt att säga.
En trend som vi helt säkert kommer att få se framöver är att företag flyttar till områden där de har stora marknader. Då är anledningen främst att vara på plats i de områden där produkterna konsumeras. Ericsson är exempelvis i högsta grad närvarande i Kina och kinesiska mobilföretaget Huawei har flyttat till Sverige.
Tomas Karlsson på Mercon tror också på en trend där företag kommer att fortsätta att köpa upp varandra och bli allt större globala aktörer, även företag från tidigare typiska producentländer, som Kina.
Två riktningar
Christian Berggren professor i industriell organisationen på Linköpings universitet tycker att han ser både tecken både för och emot en fortsatt utlokalisering av produktionsintensiva industrier. Den ena linjen outsourcar och den andra drar öronen åt sig. För några år sedan var han orolig över utflyttningstrenden och för att den även skulle dra med sig forskning och utveckling från Sverige.
– Idag är jag inte lika orolig längre, då gick bilden entydigt åt ett håll, idag är den är bilden mycket mer differentierad, kommenterar Christian Berggren.
publicerad 27 november 2008