Vinnova om riskkapital-kritiken: ”Behövs affärsänglar”

I början av maj publicerade Vinnova den nya rapporten State of the Swedish Tech Ecosystem 2025.

Vid första anblick är innehållet endast positivt, men om man tittar närmare på fördelningen av hur statliga bidragen fördelas, uppstår visa frågetecken. Endast sex stycken svenska företag har mottagit nästan hälften av VC-kapitalet sedan 2020.

Andelen av statlig finansiering som går till större bolag, snarare än till startups och scale-up bolag, har också ökat de senaste fem åren. Dessutom sker cirka 60 procent av VC-finansieringen först i sena faser. 

Anne Lidgard är direktör på Vinnova och har bland annat varit chef för Vinnovas kontor i Silicon Valley. Hon tycker inte nödvändigtvis att utvecklingen är problematisk.

– Det här ligger i sakens natur. Det är ett fåtal bolag som har tagit sig igenom atmosfären, därför ser statistiken ut som den gör. Det är ju tillväxtkapital som dessa bolag har lyckas tillskansa sig, och de som växer sig stora får ännu mer av det. De bolag som befinner sig i de tidigare faserna får alltså procentuellt mycket mindre belopp av det totala riskkapitalet, säger hon.

Vad gör den här strukturen med svensk innovationskraft?

– Det är möjligt att det nog kan krävas fler offentliga incitament där mindre startupbolag får chans att starta sin första pilot-anläggning, alltså bevisa att deras produkt eller tjänst går att tillverka. Där är det väldigt svårt att få finansiering idag.

Vinnova har inte instrument för andra stötta andra målgrupper än de som redan är någorlunda etablerade förklarar Anne Lidgard.

– I jämförelse med många andra länder tycker jag att det är fantastiskt att det är det finns svenska bolag som har lyckats attrahera så pass många utländska finansiärer.

Men vad tänker du då kring att dessa bolag är ”outliers” som kan ge en skev bild av verkligheten?

– Jag kan delvis hålla med om det att det är ett problem. Om man från politiskt håll tolkar det som att allt är frid och fröjd, och att man inte behöver bredda finansieringen kan det ju i förlängningen leda till att vi förlorar en massa potential.

– Det möjligt att man skulle kunna se ännu fler framgångar om det gjordes större insatser för bolag är i tidiga faser.

Hur kan man komma åt det här problemet?

– Då får man kolla på hela kedjan, ända från akademin och uppåt. Några av de första investerarna är ju holding-bolag. Där är kapitalet ofta väldigt begränsat, de har haft samma anslag i cirka 20 år.

– Företag som bygger på digitala tjänster är mer eller mindre självgående idag. Där är har Vinnova nästan slutat helt att finansiera. Vi vill kolla mer på de svåra casen – men vi har inte de affärsänglar som behövs för att göra rätt bedömning i en tidig fas.

Skulle så kallade änglanätverk underlätta för er i det avseendet?

– Ja. För statens roll här är viktig. Deeptech-företagen kommer behöva mycket stöd i början – och det ska inte bli utspätt med av en massa olika sorters av finansiärer i ett tidigt skede, för då blir det omöjligt att driva VC-kapital senare. Det offentliga har en viktig roll i att locka in privat finansierng.