Experterna: Sverige måste satsa på små startups – riskkapital går till lågriskprojekt

Men när han tittade närmare på statistiken, och även undersökte hur de statliga bidragen fördelades, blev han istället bekymrad. Han fann bland annat att endast sex stycken svenska företag har mottagit nästan hälften av riskkapitalet sedan 2020. Samtidigt har andelen av statlig finansiering som gått till större bolag, snarare än till startups och scale-up bolag, ökat de senaste fem åren. Dessutom sker cirka 60 procent av VC-finansieringen först i sena faser. 
– Digitalisering och AI får redan oerhört mycket riskkapital. Då uppstår frågan, hur mycket behöver staten gå in och stödja den typen av mer eller mindre självgående branscher? Det är viktigt att belysa det här så att vi inte får en felaktig bild av läget, säger han och tillägger:

– Jag hade gärna sett en större statlig satsning på att skala upp nya företag som har stor potential. De små och medelstora bolagen som det går bra för blir snabbt uppköpta av de amerikanska jättarna. Det hade ju varit bra om det fanns möjligheter till att skala upp i Europa istället.

Lisa Ericsson har grundat KTH:s innovationshubb, KTH Innovation, och är idag vd för skolans holdingbolag KTH Holding AB. Hon ställer sig mycket kritisk till förutsättningarna för svenska startups.

– Vi som arbetar i systemet har ifrågasatt detta i många år. Det är angeläget att Sverige blir bättre på att tolka vår innovationsstatistik, säger hon och tillägger:

– Vi är ett litet land som har varit väldigt duktiga på att bygga några enstaka bolag som reser väldigt mycket kapital. Men det här är ju några få outliers som vi pratar om – och skulle de av någon anledning försvinna så blir det väldigt sårbart.

Lisa Ericsson skulle vilja se en mer datadriven analys där man studerar hur landets generella innovationskraft ser ut, och vilka faktiska chanser de mindre, mer nischade bolagen har att växa.

– Om man ser att ett bolag står för 20 procent av det totala investerade beloppet kanske det är läge att göra en liten notering på det. Det är ju ganska oproportionerligt att dra slutsatser för hela Sverige baserat på den typen av uppgift, säger hon.

Själv arbetar Lisa Ericsson nära startups inom deep tech, det vill säga banbrytande och forskningsintensiv teknik. Det är innovation som i sin natur innebär stora risker, men som också har enorm potential att skapa samhällsnytta. Och hon följer dem redan från väldigt tidiga faser.

– Självklart är detta ett ”numbers game”. Man måste våga satsa på många parallellt, och man måste vara beredd på att ett antal av dem inte slår väl ut – men alternativet är ju att vi stagnerar, säger hon.

De bolag som arbetar med banbrytande teknologi har oftast svårt att få såväl offentligt kapital som riskkapital. Detta beror på alltså på att det finns en svensk tradition kring att köra det säkra före det osäkra, dels lägga alla ägg i samma korg, menar Lisa Ericsson.

– Man tycker att många av de bolag som vi jobbar med är för omogna, de passar inte in i olika förmallade innovationsprogram och så vidare. Det blir som att försöka pressa ner en fyrkantig form i ett runt hål. Men om det här kapitalet, framförallt det offentliga, riktats till en aktör med bred portfölj – ja då hade ju många fler fått chansen.

Lisa Ericsson känner ändå en viss tillförsikt kring framtidens startuppolitik.

– Om man tittar på den nya forskningspropositionen finns det en tydligare inriktning på excellens, innovation och internationalisering.. Det är mer spjutspetsfokus helt enkelt. Regeringen hävdar också att det ska bli ett större fokus på de tidigare faserna, men huruvida det här blir verklighet eller inte återstår att se.

Förändringen borde dock ha skett igår, förklarar hon. Sverige har många små entreprenörer med ambitiösa idéer, men på grund av det rådande klimatet riskerar den kraften att dö ut.
– Sverige måste visa lite mer mod när det kommer till att hitta och stötta de här bolagen. 

Också Tommy Ljunggren vill se konkreta insatser för att förbättra möjligheterna för mindre startups.

– Faktum är att utvecklingen just nu går ut motsatt håll än den önskvärda. Man lägger mer pengar än tidigare på de större mer etablerade företagen. Om den här trenden fortsätter – att mer och mer statliga bidrag går till storbolagen, ja då är det ganska oroande.