Verklig innovation kräver relationsbyggande – ”Varannan dag ser man ljuset”

 I maj lanserades innovationsledningsstandarden Iso 56001 och den nya nationella certifieringsordningen för innovationsledning. Stockholms stad har arbetat med standarden och överväger att eventuellt certifiera sig, många av bitarna är redan på plats. När Kvalitetsmagasinet möter Stockholms stads innovationsdirektör Karin Ekdahl Wästberg gassar försommarsolen över horder av turister på stadshuskajen.

Det är inte bara de vackra miljöerna som får människor att vallfärda hit. Under sina sex år i stadshuset har Ekdahl Wästberg tagit emot en stor mängd organisationer som vill hämta inspiration från stadens innovationskraft. Det är effekten av ett tydligt prioriteringsarbete förklarar hon.

– För några år sedan handlade vi upp innovationsledarutbildning för flera av våra chefer i våra förvaltningar och bolag. 2020 började vi med en pilot som vi sedan skalade upp, och nu har vi utbildat omkring 100 nyckelpersoner, säger hon.

Invånarbehov – ett levande dokument 

46 000 personer arbetar inom Stockholms stad. Flera av de högsta cheferna har genomgått innovationsledningsledarutbildningen. Den nationella Iso 56001-kommittén leddes av ordförande Magnus Karlsson från Rise. Han hjälpte också Karin Ekdahl Wästberg att under tre års tid år ”mappa upp” stadens innovationsstrategi mot standarden, så att dessa linjerade. 

– Nu känner vi oss ganska rustade, även om det kan vara utmanande med certifieringar i en decentraliserad organisation som vår. Vi har ingen Iso-standard som precis alla förvaltningar arbetar mot – men i vår helhetsstrategi väver vi ihop digitalisering, innovation och ständiga förbättringar, säger hon.

Oavsett vilken typ av innovationsprojekt staden arbetar med är det förhållningssättet ”stockholmarnas fokus” som ska leda vägen, förklarar Karin Ekdahl Wästberg.

– Det är en kultur som gäller oavsett om man arbetar inom förskola, parkförvaltning, eller någonting annat. Man sätter såklart sin verksamhetsprägel på förhållningssättet – och det är ett levande dokument eftersom invånarnas behov ständigt förändras, säger hon.

Stockholms stad har flera samarbeten med industrin och akademien där man arbetar med alltifrån mobilitet och stadsutveckling till AI inom olika verksamhetsområden.

– Vi gör femtioelva saker samtidigt. Bland annat håller vi på med ett AI-projekt ihop med KTH som heter Social AI, där vi undersöker hur vi kan utveckla mer inkluderande språkmodeller. Fokusgrupper utgörs av äldre som exempelvis har nedsatt syn- eller talförmåga. Under testerna driver en robot ett automatiserat samtal i en grupp. De äldre får då kommunicera med roboten som då tränas i avvikande mönster. 

”Två fingrar i marken och två framåt”

Om stadsledningskontoret ser ett behov kopplat till exempelvis klimatmål uppvaktar man helt enkelt den interna organisationen för idéer på lösningar – sedan matchas projektplanen ihop med relevanta aktörer. Men inom varje förvaltning finns också utrymme för medarbetardriven innovation. 

– Vi har stor idérikedom internt, den råder det ingen brist på. Utmaningen är snarare att de vi samarbetar med ofta är mycket snabbare än oss. En forskare håller i pennan till sin egen ansökan men vi har ju en hel förvaltningsorganisation att samordna inför varje satsning. Vi är maratonlöpare, medan andra är hundrameterssprinters – så vi kämpar ofta med att kalibrera vår tajming, säger hon. 

Karin Ekdahl Wästberg tilldelades i år KTH:s pris för industrisamverkan och hon är övertygad om att samverkansmodeller på bred front är ett måste för att lösa komplexa samhällsutmaningar. Hon är också övertygad om att den innovation som skapas måste vara verklighetsförankrad.

– Ambitionerna ska inte kännas som science fiction. Jag brukar säga ”två fingrar i marken och två framåt”, säger hon och riktar en hand ner mot golvet och en mot taket.

– Vi har visioner för Stockholm 2040 och när man arbetar med innovation behöver man långsiktiga mål för att ha tid att hitta lämpliga samarbetspartners.

Varje dag lär hon sig något nytt, förklarar Ekdahl Wästberg med genuin förtjusning, men det råder ingen tvekan om att hennes arbete också kräver ett rejält mått av tålamod.

– När man jobbar med utveckling är det som att köra tåg i en tunnel. Varannan dag ser man ljuset och varannan dag är det ett mötande tåg. Man slits mellan hopp och förtvivlan – men när man fullt ut kan fånga upp människors kraft och rikta det mot ett gemensamt uppdrag så finns det inga begränsningar.

Mät grogrund – inte skörd

Innovationsdirektören får en fråga om hur innovationsklimatet egentligen ser ut idag, är det för stort fokus på resultat och för lite fokus på myllan? Hon nickar instämmande, och förklarar att det är ganska logiskt – om än olyckligt.

– Det finns en desperation inom alla organisationer, kring just mätbarhet. Jag respekterar att man vill se resultat och kunna avgöra om man lägger resurser på rätt saker. Men hur kommer egentligen fruktbara samarbeten till? De behöver en plätt att gro på – och det kan inte bara beslutas fram. Det handlar om att bygga relationer och att hitta win-win-situationer, säger hon.

Hon lyfter hemtjänstutvecklingen som ett exempel. Stadens hemtjänst gick från att arbeta med fysiska nycklar till brukarnas hem – vilket var en mardröm ur både logistik- och säkerhetsperspektiv – till att ha digitala lås som norm. Numera sker loggningen av besöken automatiskt istället för i fysiska anteckningsböcker. Hemtjänsten sparar också in stora mängder resor tack vare det digitala nyckelsystemet, vilket gynnar såväl miljö som människa. Idén var revolutionerande, men det tog cirka tio år att implementera lösningen.

– Ett nytt ekosystem sker inte över en natt, och man måste fråga sig om vad som är viktigast att mäta? Ska vi titta på hur många nya koncept vi säger ja eller nej till, eller ska vi titta på hur våra förbättringsarbeten går till? Vad vi mäter spelar roll, och vi ska alltid titta på det som ger mest värde för invånaren, avslutar hon.