Inga produkter i varukorgen.
Intellektuellt kapital – en managementbubbla?
Modevågorna inom management med alla begrepp, metoder och förkortningar blir allt kortare och fler. Frågan är vad som består och vad som är management-bubblor. Talet om en ny ekonomi dominerad av intellektuellt kapital kom snabbt på skam när it-bubblan sprack. Men kastade vi ut barnet med badvattnet då? Det tror Ove Granstrand, professor i Industriell management och ekonomi vid Chalmers i Göteborg, som menar att det krävs ett nytt managementperspektiv.
En ny typ av ekonomi har under lång tid växt fram som en allt kraftigare underström. En sådan ekonomi kan förstås definieras och benämnas på olika sätt. Om intellektuellt kapital, intellectual capital, IC, definieras som icke-fysiskt eller finansiellt kapital så visar ett antal indikatorer på att denna kapitaltyp alltmer har kommit att dominera i företags tillgångar och investeringar och som källa till exempelvis tillväxt, vinster och sysselsättning. Dominansen av intellektuellt kapital i värden på börserna världen över har inte heller rubbats av att it-bubblan sprack och dominansen skulle klara ytterligare ett antal börsbubblor av motsvarande storlek. Idéer, kunskap, kompetens, relationer och innovationer är viktiga källor till intellektuellt kapital, dock enbart om intäktsströmmarna därifrån kan privatiseras, för vilket behövs teknik, strategi, management och immaterialrätter, IP-rätter, i samverkan.
Vi kan således konstatera att en ny typ av ekonomi har kommit för att stanna. En ekonomi som domineras av intellektuellt kapital, och som därför kan benämnas intellektuell kapitalism. Framväxten har skett gradvis och måste man utpeka en tidsperiod då en strömkantring skedde mot dominans av IC så är det 1980- och 1990-talet.
Huvudorsaker
Ser man på orsakerna så finns starka skäl att vara teknocentrisk och peka på betydelsen av nya teknologier som ackumulerats över lång tid. I förhållande till kunskap i allmänhet har teknisk kunskap speciella egenskaper som gör den kumulativ och ekonomiskt värdeskapande i ett kapitalistiskt ekonomiskt system. Nya infokom-teknologier har möjliggjort radikalt ökad produktion och snabbare global distribution av data, information och kunskap. Lägre transaktionskostnader på informations- och kunskapsmarknader, inklusive teknologimarknader och informationsmarknader med mikrotransaktioner, har gjort att gamla marknader växer och effektiveras samtidigt som helt nya marknader skapas. Och för det tredje så har det skett en ökad privatisering av IC-tillgångar och dessas intäktsströmmar genom elektroniska lås och stängsel i olika former.
Några effekter
Ser man på effekterna av den nya typen av ekonomi, så kan några ses tydligt och många bara anas. Många andra är oanade om vilka vi bara vet att vi kommer att bli överraskade. Detta på grund av fundamentala skillnader mellan intellektuellt och fysiskt kapital, till exempel vad gäller skalekonomi, synergier, transportekonomi, konstruktion och allokering av äganderätter, samt transaktionskostnader.
En specifik effekt som jag vill peka på är det gap som uppstått mellan företags- och affärsstrategier och IC-strategier, speciellt då IP-strategier. Med den snabbt ökade betydelsen av IP- och IC-frågor sedan 1980-talet har dessa frågor blivit strategiska, låt vara med olika takt i olika industrier, från att mestadels ha varit operativa frågor för experter. Därmed har ett behov skapats av att dels formulera IP-strategier och koppla dessa till företags- och affärsstrategier, dels skapa löpande involvering och engagemang av företags- och affärsledningar i IP-frågor. Ofta finns brister i kompetens för att tillfredsställa detta behov, ibland saknas också medvetenhet därom.
Liknande bristsituationer har uppstått tidigare inom industrin, till exempel då teknik-, forsknings- och utvecklingsfrågor växte fram som strategiska på 1960- och 70-talet, eller kvalitetsfrågor på 1980-talet, situationer som kan bemötas med bland annat utbildning och forskning i management.
Några åtgärder
I den nya ekonomin med IC-dominans växer det nu fram utbildning och forskning kring vad som kan kallas Intellectual Capital Management, som i vanlig ordning benämns med en ny akronym, ICM. Mycket sker i USA men också i Skandinavien. I centrum står uppbyggnad, exploatering och värdering av kunskaps- och kompetenskapital, relationskapital och IP-kapital med nya och gamla affärsmodeller. Denna centrering ligger i linje med såväl en resursbaserad syn på företag, som en tonvikt på aktieägarvärde. Värderingsfrågorna är dock svåra för rena IC-baserade företag som forskningsbolag, start-ups eller tjänsteföretag, såväl som för traditionella industriföretag, där ju IC också dominerar om än i mindre utsträckning, som i exempelvis General Electric och Ericsson.
Slutligen kan man peka på den möjlighet till effektivisering och förbättring som finns i distribuerad ICM i en företagsorganisation, det vill säga att IC-fokus och ICM integreras i alla ledningsfunktioner på alla ledningsnivåer. Denna typ av distribuerad management passar i situationer med krav på snabba, genomgripande omställningar, då man helt enkelt inte har tid med långsamma kulturförändringar. Samtidigt ställs speciella krav på de styr- och målvariabler som fokuseras i en sådan rörelse. Goda exempel finns dock historiskt, kapitalrationalisering med fokus på lagernivåer, TQM med fokus på kvalitetsattribut, tidsstyrning med fokus på ledtider och kompetenshantering med fokus på kärnkompetenser.
Fakta
Intellektuellt kapital i korthet
1. En ny typ av teknikdriven ekonomi – intellektuell kapitalism, dominerad av intellektuell kapitalbildning – har kommit för att stanna, medförande radikalt nya omställningskrav.
2. Juridik och teknik knyts närmare ihop tillsammans med ekonomi och management.
3. Ett strategigap har uppstått mellan företags- och affärsstrategier och olika IP-strategier.
4. Ett stort behov av utbildning och forskning kring intellektuellt kapital och IP-frågor har uppstått.
5. Uppbyggnad, exploatering och värdering av intellektuellt kapital växer fram som ett nytt management-perspektiv för teknik- och kunskapsbaserade företag i allmänhet, för vilka innovationer är nödvändiga men inte tillräckliga.
