Inga produkter i varukorgen.
Ledarskapsexperten: Hitta din inre drivkraft innan du leder andra
Ledarskap
Att leda värdebaserat kan anses vara en hygienfaktor på ett modernt företag, men i praktiken är det lättare sagt än gjort. Julia Norinder, ledarutvecklare och avdelningschef HR- och hållbarhet på Zenseact, berättar om varför självledarskap är den värdebaserade ledarens bästa vän – och hur vi ska göra för att slippa hämmas av våra egna rädslor.
Ett värdebaserat ledarskap är en ledarskapsstil som bygger på de värderingar företaget har – men också vilka värderingar den som leder har, i samspel med medarbetarna. Skulle dessa värderingar krocka alltför mycket är det värdebaserade ledarskapet dömt att misslyckas.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Vi lever i en tid som ställer otroligt höga krav på ledarskapet. Både vad det gäller att leda andra men också hur man leder sig själv genom all osäkerhet och alla förändringar som vårt samhälle möter idag, säger Julia Norinder, författare av boken Värderingsbaserat ledarskap – mening, tillit och transformation.
Självledarskap och värdebeserat ledarskap är tätt sammankopplat, och trots att orden har seglat upp som trendande begrepp inom ledarskapsvärlden så är de långt mycket mer än just modeord menar Norinder.
– Men för att undvika att det bara blir fluff måste vi aktivt utveckla de förmågor som krävs för att utöva ett gott värderingsbaserat ledarskap eller självledarskap. Det handlar mycket om att lära känna sig själv, stärka sin inre kompass och sin känslomässiga mognad.
Ny teknik, nya regelverk och ett utmanande geopolitiskt läge. Det är bara några exempel på externa utmaningar som kan få den mest välvilliga ledaren att tappa bort sin riktning, förklarar Julia Norinder.
– Vi ser tyvärr ganska mycket destruktivt ledarskap i arbetslivet idag. Istället för att reducera stress skapar den här typen av ledarskap ännu mer stress och nya rädslor. Vissa använder sig till och med aktivt av destruktiva beteenden för att pressa fram resultat från medarbetarna, säger hon.
I de fallen rör det sig inte sällan om att ledaren själv är rädslostyrd och har ett dysfunktionellt självledarskap.
– Det kan vara ett uttryck för bristande självkännedom och osäkerhet som gör att man omedvetet tar till de här strategierna. Allt bra ledarskap bottnar i en insikt om vad man själv tycker är viktigt, men också en insikt om sina egna känslomässiga reaktioner, säger Julia Norinder, och tillägger:
– Först när man har koll på det kan man leda medvetet och välja sin egen respons istället för att reagera affektivt på det som händer. Det är väldigt sällan ilska förbättrar ett resultat, särskilt inte i en tid som kräver nytänkande, innovationer och förändring.
Autopiloten eller reptilhjärnan går igång just för att vi inte har övat oss tillräckligt mycket i att identifiera våra responser förklarar Julia Norinder. Att hålla autopiloten avstängd kräver en ökad medvetenhet om sig själv och sina sårbarheter, vilket i sin tur kräver både träning och ett stort mått av psykologisk trygghet.
Men att försöka leda sig själv genom osäkerheter kan kännas övermäktigt för den otränade, så vilken ände ska man börja i?
Först och främst behöver alla på en arbetsplats få utrymme att identifiera vad de tycker att de kan bidra med till verksamheten. Att utforska detta ökar motivationen och just motivation är en bärande del av självledarskapet.
– Det här är något hela teamet kan göra. Som ledare är det också bra att påminna sig om vilka chefer man själv har haft som har format de ledarskapsvärderingar man har idag, och utifrån det fundera över hur man själv vill vara som ledare för att locka fram det bästa hos medarbetarna, säger hon.
