Inga produkter i varukorgen.
Analys: Varför saknas tillförlitliga jämförelsemått för kvalitet i välfärden?
Välfärd
I förra veckan höll Svenskt Näringsliv ett seminarium om kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat välfärd. Utgångspunkten var en ny rapport av forskaren Gabriel Heller Sahlgren vid Institutet för Näringslivsstudier. Han konstaterar att det inte finns några tydliga kvalitetsskillnader – men också att dagens jämförelsemått är otillräckliga för att dra säkra slutsatser.
Varför har vi inte bättre underlag? Handlar det om metodproblem, politisk ovilja – eller ett bekvämt status quo för de som hellre diskuterar ideologi än faktiska resultat?
I rapporten använder Gabriel Heller Sahlgren öppna data från bland annat Nationella patientenkäten, Skolenkäten och Socialtjänstens brukarundersökning för att undersöka kvaliteten i svensk välfärd. Hans slutsats är att kvaliteten är likvärdig mellan privata och offentliga utförare, men lyfter samtidigt fram en avgörande problematik: bristen på tillförlitliga utfallsmått.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Bristen på tillförlitliga utfallsmått är ett av de största misstagen i svensk politik, säger Gabriel Heller Sahlgren under seminariet.
Kvalitet är ett mångfacetterat begrepp. Inom forskningen skiljer man mellan inputkvalitet – resurser och förutsättningar – och utfallskvalitet, det faktiska resultatet. Det kan vara kunskaper i skolan eller hur många som överlever operationer.
Tillgången till tillförlitliga utfallsmått är begränsad, konstaterar forskaren. Ändå mynnar Svensk Näringslivs seminarium snabbt ut i en politisk diskussion om vikten av valfrihet.
Utfallsmåtten i Heller Sahlgrens studie är resultat av brukarenkäter, där individer själva bedömer kvaliteten på tjänster de tagit del av. Problemet är att sådana omdömen kan påverkas av psykologiska faktorer. Forskning visar att de som gjort ett aktivt val är mer benägna att vara nöjda, vilket riskerar att snedvrida resultaten.
En annan problematik är vilka som väljer – och vilka som inte gör det. Även om resultaten från de brukarenkäter som används i studien justerats för brukarsammansättning kvarstår frågan: Hur tillförlitliga är de som grund för en diskussion om skillnader i kvalitet?
För att ta skolan som exempel: Det går inte att enbart se till resultaten på nationella prov utan att väga in elevens bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå och bostadsort påverkar både skolval och studieresultat.
När det kommer till data så ger öppna jämförelser från SKR viss inblick i kvalitet i äldreomsorg, skola och hälso- och sjukvård, men statistiken är inte alltid uppdelad på driftsform – privat eller offentlig. Nationella kvalitetsregister inom vården skulle kunna ge viktig information, men används sällan för systematiska jämförelser mellan sektorer.
För att på riktigt jämföra kvalitet krävs systematiska data på individnivå, där resultat kopplas till utförare och justeras för brukarens förutsättningar. I dag saknas sådana helhetsgrepp.
Trots denna välkända problematik fastnar debatten gång på gång i samma ideologiska låsningar. Som åhörare är det lätt att känna en viss trötthet. Hur kan kvalitet i välfärden vara en så central politisk fråga utan att vi byggt upp den databas som behövs för att analysera frågan på ett seriöst sätt?
Kvalitet i välfärden är i grunden ingen ideologisk fråga. Men så länge besluten inte vilar på tillförlitliga data riskerar både debatten och politiken att baseras på ideologiska föreställningar snarare än fakta.
Bättre data är nödvändigt – men inte tillräckligt. En seriös diskussion om kvalitet i välfärden kräver också att vi är ärliga om vilka värderingar som styr våra prioriteringar. Vi måste även diskutera huruvida kvalitet i välfärden verkligen kan mätas i siffror och indikatorer – eller om det finns aspekter som alltid kommer att undgå mätning.
