Min favorit ISO 9001 får ofta stå i skottgluggen för en del kritik. Jag har full förståelse för att de som använde den första utgåvan av ISO 9001 i slutet av 80-talet inte är några större fan av standarden (såsom min mamma). ISO 9001:1987 bestod av cirka 100 skallkrav, krävde massor av dokument och reviderades av polisiära revisorer. Min kära mamma får fortfarande något svart i blicken när ISO 9001 omnämns. Men tro mig, sedan dess har standarden reviderats och moderniserats många gånger om. Och trots att jag är civilekonom har den lärt mig mycket om verksamhetsutveckling – genom att bland annat få ihop alla verksamhetsdelar till en helhet.
Visst kan man ta fram ett byråkratiskt, krångligt och ineffektivt kvalitetsledningssystem ”enligt ISO 9001” (tyvärr gör också många organisationer det), men att skylla sitt dåliga kvalitetsledningssystem på ISO 9001 är direkt inkompetent. Standarden säger ju bara VAD organisationen ska ha på plats, inte HUR arbetet ska utföras eller HUR ledningssystemet ska se ut. Att göra saker krångligt och skapa en uppsjö av onödiga, tunga dokument är knappast standardens fel.