Inga produkter i varukorgen.
Är det organisationen som fungerar – eller medarbetarna som räddar den?
Chefredaktörens krönika Det finns få saker som en chef uppskattar mer än engagerade medarbetare. Människor som hjälper varandra när det kör ihop sig och som inte nöjer sig med att göra precis vad som förväntas. Men det finns en risk när människor som alltid vill göra sitt bästa blir en förutsättning för att verksamheten ska fungera.
I Kvalitetsmagasinet berättar Murat Haxha om hur leanprisvinnaren Rosti GP genomför en omfattande fabriksflytt i Gislaved. Produktionen ska flyttas till en helt ny anläggning utan att leveranserna till kunderna påverkas. Det kräver noggrann planering, uppbyggda säkerhetslager och en period med parallell drift i två fabriker.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Men när Murat Haxha beskriver vad som gör flytten möjlig lyfter han särskilt fram medarbetarna. Deras passion, yrkesstolthet och vilja att hjälpa varandra att lösa problem.
Det är lätt att förstå varför. Ingen planering i världen kan förutse allt som händer när en komplex verksamhet förändras. Förr eller senare uppstår situationer där det är människors erfarenhet, omdöme och engagemang som avgör om arbetet går vidare.
Samtidigt säger Murat Haxha något annat som är minst lika intressant. Om han fick göra om flytten skulle han vilja ha mer resurser och fördela arbetsuppgifterna på fler personer, så att verksamheten inte blev lika beroende av enskilda medarbetare.
Här finns en motsättning som är lätt att förbise. Medarbetarnas engagemang kan vara organisationens största styrka, men också göra det möjligt att leva med brister som annars hade behövt åtgärdas.
Då är det inte säkert att sårbarheten uppfattas som ett problem
Vi talar gärna om engagemang som en framgångsfaktor. Vi mäter det i medarbetarundersökningar, lyfter fram det i värdegrundsarbetet och beskriver det som en förutsättning för kvalitet. Och det är det förstås ofta.
Den erfarna medarbetaren som ser till att inget faller mellan stolarna. Kollegan som stannar kvar en stund för att lösa ett problem. Specialisten som alla vänder sig till när något oväntat inträffar. Var och en gör något värdefullt. Tillsammans kan de också bidra till att dölja hur sårbar verksamheten faktiskt är.
Så länge arbetet blir gjort är det inte säkert att någon uppfattar sårbarheten som ett problem.
Det betyder inte att medarbetare ska sluta ta ansvar eller begränsa sina insatser till arbetsbeskrivningens minsta gemensamma nämnare. Tvärtom är yrkesstolthet en viktig del av professionellt ansvar. Att vilja göra ett bra jobb, också när ingen kontrollerar resultatet, är ett uttryck för professionellt ansvar som ingen styrmodell kan ersätta.
Men just därför behöver den värnas.
En organisation som är beroende av att människor regelbundet gör mer än vad som rimligen kan förväntas har ett problem som ledningen måste ta ansvar för, även om resultaten är goda. Det gäller särskilt när samma personer gång på gång får bära ansvaret för att lösa situationer som organisationen inte har förberett sig för.
Det är också här som ledarskapets ansvar blir tydligt. Det räcker inte att uppmärksamma medarbetarnas insatser och tacka för deras engagemang. Ledningen måste också vara beredd att undersöka vad insatserna säger om verksamhetens förutsättningar:
Är det vår organisation som fungerar så bra – eller är det våra medarbetare som får den att göra det?
