Systematiskt kvalitetsarbete (SKA) infördes i skollag och läroplaner för att stärka uppföljning och utveckling av verksamhetens kvalitet, planering och dokumentation. Alla skolor och huvudmän gör det, men det innebär inte nödvändigtvis att SKA alltid fungerar bra i praktiken.
Hässleholm vill komma närmare elevernas behov med ny SKA-modell
Skola
Hässleholm har skapat en egen, mer praktiknära modell för systematiskt kvalitetsarbete i skolan. Med ett bottom-up-sätt och regelbundna uppföljningar ökar delaktighet och inflytande.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Fram till 2018 hade Hässleholms kommun en modell för SKA som upplevdes rigid och svåranpassad. Anders Johannesson, rektor på Läredaskolan i Hässleholm, minns föregående modell som dokumenttung, med få nedslag och lite uppföljning.
– Vi rektorer landade för mycket i ett görande i vardagen.
Men ändå var resultatet försvinnande få. Kvalitetsrapporten som gjordes efter ett läsår handlade mest bara om det som hade varit, och inte om det som skulle göras framåt. Det fanns inte heller tillfällen för rektorer att utbyta lärdomar mellan varandra, och de få gånger som de faktiskt möttes så handlade mötena om problem, snarare än lösningar.
Så kände också skolchefen Anna Sjödin.
– De kändes som att rapporterna var skrivna för någon annan. Det är inte rätt drivkraft att jobba med kvalitet för någon annans skull, säger hon.
Mer uppföljning – snabbare och bättre beslut
Hässleholm behövde något nytt, och inledde därför en resa mot en ny modell. Tre forskare från Chalmers, en utvecklingsavdelning och 60 kommunala skolledare skapade något som kulminerade i Praktiknära SKA-arbete, en modell för mer meningsfullt och vetenskapligt systematiskt kvalitetsarbete.
I biblioteket på Läredaskolan sitter rektorn Anders Johannesson, skolchefen Anna Sjödin och förvaltningschefen Niklas Persson och ser tillbaka på den tid som gått, och vad de lärt sig.
Niklas Persson är inte säker på att han hade tagit sig an samma utmaning igen, nu när han vet hur mycket arbete som krävs för att göra en mer praktiknära metod. Men samtidigt ser han och kollegorna flera positiva resultat.
Till att börja med har arbetsprocesserna förenklats och förkortats. I dialog med skolchefer har förvaltningen valt ut uppföljningsområden som knyter an till nationella styrdokument. Skolcheferna har sedan diskuterat och förankrat uppföljningsområdena med skolledare, som i sin tur sluter överenskommelser med sina lärare.
Alla involverade har möjlighet att laborera inom en given ram, berättar Anna Sjödin som greppar tag i en whiteboard-penna och ritar två knorrar. Det ser ut som gamla telefonsladdar, fast att den ena är mer slappt tvinnad än den andra. Anna Sjödin pekar på den som är mer tätt tvinnad.
– Det här är rektorernas uppföljningscykel med lärare, säger hon.
Var tredje vecka har rektorn Anders Johannesson avstämning kring överenskommelser som han slutit med sin personal. På just Läredaskolan rådde elva överenskommelser i slutet av vårterminen 2024, men under höstterminen kan det komma att ändras. Allt beror på hur angeläget skolledare och lärare anser att något är.
Sedan pekar Anna Sjödin på telefonsladden som är slappare.
– Det här är SKA-cykeln på huvudmannanivå.
Varje kvartal har hon möte med skolledare, där överenskommelserna kopplas till förvaltningens uppföljningsområden. Varje rektor måste då på eget vis kunna redogöra vilka åtgärder den vidtar för att se till de behov som lärarna ser.
– Vi sätter inte längre på lampan i början och slutet av ett skolår, utan lampan är alltid på. Det är vad jag kallar ett praktiknära arbete, säger Anders Johannesson.
Dessutom blir det lättare för huvudmannen att ta mer verksamhetsnära beslut, tycker Anna Sjödin.
– Att jobba bottom-up och inte top-down har varit jätteviktigt. Det är knappast förvaltningen som vet vad som är bäst för eleverna, säger Anna Sjödin medan hon vänder sig mot Niklas Persson och ber om ursäkt med glimten i ögat.

Ägarskapet oklart till en början
Övergången till den nya modellen var förvisso inte helt smärtfri – det fanns en del som protesterade mot den täta uppföljningen, av rädsla för att SKA skulle bli ännu mer tidskrävande. Men nu när Niklas Persson, Anna Sjödin och Anders Johannesson reflekterar över saken så kommer de på att det var längesedan de hörde den kritiken.
– Det har nog blivit en ickefråga, och det är troligtvis för att uppföljningen upplevs som relevant, säger Anders Johannesson.
Däremot har det varit svårt för Hässleholm att hitta var ägarskapet låg, efter att forskarna drog och utvecklingsavdelningen upplöstes.
– Nu under våren blev det tydligt att verksamhetscheferna måste vara utvecklingsledare. Sedan måste vi fundera över vilket stöd som behövs för att förverkliga det, säger Niklas Persson.

När ”tåget spårade ur”
Sist men inte minst har det, föga förvånande, tagit lång tid att vänja sig vid en ny modell. Att saker och ting tar tid är såklart okej, säger Anna Sjödin.
– Alla hoppar på tåget i sin tid, och det går bra så länge man inte ”fastnar på perrongen”.
Sedan var det en gång i höstas då det nya ”SKA-tåget spårade ur”, berättar Sjödin.
– Jag kände att jag satt i loket och ansvarade för riktningen, men att jag tappade bort mig.
Det handlade om saker som att skolledarna inte prioriterade att skriva reflektioner, och att det underlag hon fick in från skolledare var för svårt att sammanfatta.
Men nu tycker samtliga i rummet att arbetet är tillbaka på banan. Den största lärdomen har varit att man måste jobba tillsammans för att uppnå högre kvalitet.
– Det är svårt att dra en ny räls i rusningstrafik, säger Anna Sjödin, varpå Anders Johannesson fyller i:
– Men vi insåg att vi behöver stöta och blöta med varandra, lära oss av varandra och ge varandra råd.
Praktiknära SKA har lett till en ökad grad av delaktighet och inflytande, men det finns också vissa önskade resultat som Hässleholm inte ser skymten av.
– Vi var lite olyckliga över att man inte kunde se resultatet av SKA i elevernas resultat. Den skola som har jobbat längst med praktiknära SKA har i och för sig sett en förflyttning i elevernas kunskapsresultat, men det är svårt att säga om det beror på modellen eller ej, säger Anna.
Grönt ljus från Skolinspektionen
Sedan har det visat sig vara svårt för Hässleholm att förmedla metoden till exempelvis Skolinspektionen, tycker Niklas Persson och Anna Sjödin. Det intrycket fick de i alla fall när Läredaskolan med om en kvalitetsgranskning för ett drygt år sedan.
– Vi svarade på ett annat sätt än de kanske ville, säger Niklas Persson.
Ändå fann utredarna att Läredaskolans kvalitetsarbete höll en hög kvalitet.
”Vi bedömer inte på vilket sätt eller efter vilken modell kvalitetsarbetet bedrivs. Därför kan de vara att vi vid granskning inte alltid direkt uppfattar eller hinner göra oss en bild av hur kvalitetsarbetet görs”, skriver en av utredarna i ett mejl till Kvalitetsmagasinet.
– Det är bra när man får frågor och revideras. Det där skavet gör att man förstår sitt arbete på ett bättre sätt, säger Niklas Persson.
