Inga produkter i varukorgen.
I det digitala gränslandet
Det handlar inte bara om att kommunicera smartare eller att diskutera tidstjuvar – sociala medier ställer även integritetsfrågor på sin spets både för arbetsgivare och medarbetare. I slutänden landar vi i effektivitetsbegreppet.
Fredrik Lundell
Debatten syns överallt, den om sociala medier på arbetsplatser. Även här på KM, som bland annat fått en uppdaterad webbplats men som inte har någon Facebooksida på grund av resursbrist. Vilka forum tillför nytta i organisationen och för kunderna? Hur ska resurser fördelas så att flöden blir hanterliga och var går gränsen mellan frihet, effektivitet och ansvar?
Enligt en global undersökning från Kelly Services tycker 35 procent av de tillfrågade att sociala medier leder till sämre produktivitet. 45 procent av dem mellan 19 och 30 år, den så kallade Y-generationen, tycker det är okej att logga in på privata konton under arbetstid, medan acceptansen för detta är lägre bland de som är äldre.
Enligt Louise Kjellberg vid Kelly Services hinner inte arbetsgivare med i utvecklingen och de hinner inte skapa policys och regler kring hur medarbetare får använda forumen.
– Många anställda har lätt för att se fördelarna med sociala medier, medan arbetsgivare och chefer brottas med komplexa frågor som integritetsskydd, övervakning och hur man på bästa sätt skyddar känslig information, säger hon.
Glappet kan ge upphov till konflikter. Senaste tiden har vi kunnat läsa om fem uppmärksammade sociala mediermål där personer avskedats på grund av vad de skrivit eller gett uttryck för på Facebooksidor och i bloggar. I samtliga fem fall har arbetsgivarna, två privata och tre offentliga, dömts att betala skadestånd för att de gett de anställda kicken. Yttrandefriheten har bedömts viktigare än lojalitetsplikten, men det är ingen praxis att räkna med. För privatanställda väger lojalitetsplikten tungt.
Facebook som inspiration
Nu tar undertecknad en mikropaus och går in på Facebook. Där är jag för övrigt inte kompis med kollegor eller chefer och profilen är inte offentlig. Några minuter på fejjan går bra, antar jag, eftersom förlaget inte har någon policy som förbjuder korta avbrott med privat surfing.
I flödet tipsar en kompis om en ledig tjänst på Möllevångsskolan i Malmö. En annan söker barnskådisar till en filmproduktion. De är inte ensamma om att använda Facebook som den nya arbetsförmedlingen. Även företag och rekryterare går direkt via sociala medier för att hitta den kompetens som de söker. Återvinningsföretaget Stena Metall är ett exempel som i höstas letade trainees via Spotify och Facebook och snabbt fick fans till sin sida.
Enligt en studie från Google i samarbete med Millward Brown tror för övrigt 68 procent av de tillfrågade att teknik för sociala medier kommer att göra det lättare för företag att attrahera och behålla kompetens i framtiden. Dessutom att anställda som får tillgång till sociala medier känner större arbetstillfredsställelse än personer som förbjudits att använda dem.
Farligt att ignorera
Här avbryts skrivandet igen när en kollega hör av sig via förlagets interna chat. Samtalet för oss in på ett exempel från KM Live. Där pratade Cecilia Björnestedt, kanalansvarig för sociala medier på SEB Retail, om hur banken använder Facebook och Twitter för att få bättre kontakt med sina kunder. Detta ligger helt i linje med Gartners analys om att det kring år 2014 kommer vara lika farligt att ignorera sociala medier som det idag är att inte svara i telefonen eller strunta i mejl.
På SEB finns ett team på 15 personer som endast jobbar med sociala medier. Banken kan på så sätt snappa upp när någon gör en hashtag# i Twitter eller gör offentliga inlägg på Facebook. Ett exempel från banken är en missnöjd bankkund i Borås som inte fick den service han ville ha. Förbannad såg mannen till att sprida sitt missnöje i olika forum, vilket sociala medier-avdelningen snappade upp. Tio minuter senare ringde de upp mannen med ett fördelaktigt erbjudande och han bestämde sig för att stanna som kund.
Solskenshistorien gav inget svar på om mannen reflekterade över att hans aktiviteter scannades av och åtgärdades utan att han själv tagit kontakt med kundsupport. Vad händer egentligen med ett samhälle där allting är övervakat, även om det sker i bästa välvilja och med önskan om nöjdare kunder?
Välviljans Big Brother
Funderingarna påminner mig om min egen bank vars app för smartphone strulat. Jag avbryter återigen mitt artikelskrivande och går in på bankens Facebooksida med en fråga om appen. Inom en minut syns en röd flagga och ett svar som effektivt ger mig lösningen på probelmet. Nöjd skriver jag ett kort tack. Och drabbas av paranoia.
För jag vill inte bli ett lyckat kundexempel på en förbättringskonferens i framtiden. Vill inte utan min vetskap användas för att stärka varumärken som big brother snappat upp. Och jag vill inte bli uppringd på min privata mobil med fördelaktiga bankförslag bara för att jag klagat på någonting, ens om det kan vara ett bra erbjudande. Möjligen otraditionellt för en Y-talist vill jag nämligen inte göra business via telefon. Stressad raderar jag inlägget.
Den uppmärksamme har redan läst att dessa ärenden skett under arbetstid. Oacceptabelt enligt vissa. Men erfarenheten gjorde å andra sidan att artikeln blev skriven, och det var ju effektivt för produktionen.
Inspirationens vägar är kanske inte alltid slimmade och styrda, och kanske behövs dessa avbrott för att hitta ny energi. Men vad är okej och vad är inte okej? Hur ska det bestämmas och hur kan effektiviteten och flödena egentligen mätas och utvärderas? Ingenting står skrivet i sten, för någon organisation, förutom att sociala medier är här för att stanna.
