Häromdagen besökte jag en stormarknad som ligger i närheten av där jag bor. Klockan var närmare stängningsdags och såväl parkeringsplatsen som butiken var nästintill helt tom. Jag är säker på att jag inte är den enda som upplever en viss form av behov och tillfredsställelse i att göra det som står angivet. Därför trilskades jag envist med att gå de extra tio metrarna till dörren märkt med ”IN”. Man kan ju inte gå in genom en utgång bara för att den är närmare, tänkte jag och skrattade lite inombords åt hur miljöskadad jag blivit av att jobba med kvalitet.
På vårt kontor har vi problem med att disken inte alltid hittar hela vägen in till diskmaskinen. För att råda bot på detta tog jag fram mitt processritande verktyg på datorn och gjorde en processkarta över hur använd disk ska hanteras. Eventualiteter som att diskmaskinen är full eller redan påslagen togs för säkerhets skull med. Jag kan lova att en processkarta är något mina kollegor läser med större intresse än de klassiska arga lapparna i stil med ”Din mamma jobbar inte här”.
Det är inte bara dörrar och processkartor som blir en ständig påminnelse om min frenetiskt kvalitetsmedvetna hjärna. När jag under en månad reste runt i Asien kom jag ofta på mig själv med att läsa på alltifrån vattenflaskor till stora hotellkomplex och taxibilar märkningar om Iso-certifikat. Det väcks en värme inom mig som är svårförklarad, men jag skulle vilja kalla den att känna sig hemma. För hur det än är, oavsett land, bransch eller produkt så är Iso-standarderna applicerbara. Det innebär inte att alla jobbar precis likadant, istället är det ett certifikat på att man är medveten om hur man jobbar och varför man valt det arbetssättet. Att känna sig hemma är att känna sig trygg. I dessa standarder känner jag en trygghet, därför känner jag mig hemma.
Vi kvalitetsmänniskor kan nog ibland framstå som att vi krånglar till saker i onödan. Men jag vill påstå precis raka motsatsen. Vi gör helt enkelt bara det vi blivit angivna att göra. Istället för att tränga oss in genom en utgång gör vi det angivna och därmed undgår vi att komma till köket och krocka med ett berg av odiskade koppar och tallrikar. Kvalitetsmänniskor, enkelhetens folk!