Paul Batalden: Rätt vård skapas i samspel mellan patient och vårdgivare

Idag är han i 80-årsåldern och ser tillbaka på sin karriär med mycket nöje.

– Jag har haft ett fantastiskt liv. Det blir lättare att jobba efter 80, för då bryr man sig inte längre om lön, möten och andra världsliga saker. Då kan man fokusera helhjärtat på det man är intresserad av, säger Paul Batalden.

Mycket har hänt sedan han först fick upp ögonen för kvalitet och förbättringsarbete. Allt började på St. Louis Medical Center i Minnesota, när han såg flera av sina kollegor gå i förtidspension i samband med att det sociala ansvaret ökade inom vården.

Batalden undrade hur man kunde åstadkomma förändring på ett bättre sätt, och började därför undersöka hur det gick till när vårdyrket professionaliserades och blev evidensbaserat.

– Det visade sig att vårdyrket hade genomgått flera transformationer, och att kåren alltid reagerade likadant på förändring. Folk gjorde motstånd eller lämnade.

Paul Batalden lade märke till flera paralleller mellan hur medicinsk kunskap utvecklades och hur förbättringsarbete kunde tillämpas på sjukvårdssystemet. Han insåg att det inte räckte med att individuella läkare och sjuksköterskor var kompetenta – själva systemet de arbetade i behövde också vara utformat för att innefatta kvalitet och lärande.

– Kontinuerligt lärande och förbättring borde vara en integrerad del av vården, snarare än något som bara sker vid reformer, säger han.

Första mötet med Deming

Parallellt med sin kliniska verksamhet började Paul Batalden läsa på om kvalitetsförbättring. Det var tidigt 80-tal när Paul Batalden och en kollega från pediatriken deltog i ett av W. Edwards Demings seminarier om förbättring.

– Det var en konstig tillställning. Deming var praktiskt taget helt döv, så han riktade flera högtalare mot sig själv för att kunna höra vad han och andra sade – vilket orsakade rundgång. Fyra dagars prat om tillverkningsindustrin fick oss att undra vad vi egentligen gjorde där, säger Paul Batalden.

Men trots allt prat fastnade Batalden för de 14 principerna för kvalitetsutveckling. Han bestämde sig för att omformulera dem till att passa vårdsektorn, och skickade sedan sin tolkning till Deming.

– Men jag fick inget gensvar.

Tiden gick, så Batalden antog att hans tolkning av principerna kanske inte stämde överens med Demings tankar. Men så en dag på jobbet klev hans sekreterare in på hans kontor.

– Jag har en W. Edwards Deming i luren. Ska jag koppla honom vidare?

Det visade sig att Deming visst hade läst Bataldens bidrag, men inte bara det. Han bad dessutom om att få infoga de vårdanpassade punkterna i boken Out of the Crisis som skulle publiceras 1982.

– Jag minns att jag frågade honom ”förstod jag dig rätt?”, varpå han svarade ”tja, jag har gjort några justeringar, men det du skrev var väldigt intressant”.

Resan tog inte slut efter bidraget till Demings bok. Snarare tvärtom. Efter en tid var Paul Batalden med och grundade Institutet för hälso- och sjukvårdsförbättring i USA, även känt som IHI. Han läste också ekonomen Victor Fuchs böcker om tjänstelogik och insåg att hälso- och sjukvården i grunden var en tjänst. I traditionella industriella modeller minimeras variation för att skapa jämna och förutsägbara resultat, men vården behövde en modell som gjorde variation till en naturlig del av arbetet.

– Service och värde är kärnorden. Inget annat borde spela roll.

Samproduktion hans hjärtefråga

Genom hela sin karriär har Paul Batalden varit en drivkraft för att integrera förbättringsarbete i hälso- och sjukvårdens struktur och utbildning. Numera ägnar han nästan all sin tid åt att göra det lättare att lära ut om konceptet ”coproduction”, eller samproduktion som det heter på svenska, till vårdgivare. Samproduktion inom hälso- och sjukvården innebär att vårdgivare och patienter skapar värde tillsammans för förbättrade vårdresultat. Konceptet handlar inte bara om att göra patienter mer delaktiga i sin egen vård, utan också om att vården som helhet blir bättre när patienter och vårdgivare kombinerar sina kunskaper. Patienten har expertis om sin egen hälsa medan vårdgivaren står för klinisk expertis.

– Vårdgivaren ska inte leverera vård som en produkt. Patienter är också medskapare av sin egen hälsa, säger Paul Batalden.

Såg förbättring i Jönköping

Även om Batalden kan ge flera exempel på institutioner och policys som möjliggjort för en mer interaktiv och patientcentrerad vårdmodell så är samproduktion inte helt lätt att införa i dagens hierarkiska och professionella strukturer. Paul Batalden berättar att det råder en kultur inom vården som inte tolererar delat beslutsfattande.

– Det svåraste med att vara lärare är förflyttningen från ovilja till vilja att lära sig. Yrket handlar mest bara om det, säger Batalden och fortsätter:

– Men jag har sett det ske i till exempel Jönköping. Jag har varit en gästprofessor där länge, och för en tid sedan blev jag ombedd att lära ut om samproduktion. Jag berättade att jag inte kunde lära ut utan att visa, och så bad jag alla intresserade vårdgivare att hitta en partner att para ihop sig med, för att skapa vård tillsammans. Det möttes med stor skepsis, men det funkade.

Även om det är svårare att utvärdera tjänstekvalitet, och även om vårdsystem är svåra att rucka på så tänker Paul Batalden aldrig ge upp så länge han lever.

– Jag mår oförskämt bra för min ålder. Jag har kanske gjort tio till 15 procent av resan mot en mer interaktiv vård, så det finns en hel del att göra, berättar han.

På frågan om vad som motiverar honom citerar han dikten ”The Way it is” av William Stafford, följt av några sista ord.

– Jag har ett fantastiskt liv och har privilegiet att jobba med saker som är roliga och viktiga. Det är underbart att jobba inom ett fält där det fortfarande finns så mycket kvar att upptäcka.