Ledarskap och manlighet sammanfaller ofta

Att vara man stärker ledarskapet och att vara ledare stärker manligheten. Den bilden framkommer i Anna Fogelberg Erikssons avhandling Ledarskap och kön, Linköpings universitet. Men bilden är inte entydig. Bland män finns det också ett relationsbaserat ledarskap som annars mest förknippas med kvinnor.

Utgångspunkten i hennes avhandling är att våra uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt, och om ledarskap, formas i ett socialt samspel. Men frågan är hur går detta till?

För att ta reda på detta studerade hon ett starkt mansdominerat företag i verkstadsindustrin där traditionerna är starka. Där män är ledare av tradition och det finns en tät manlig sammanhållning. Ledarskapet anses ofta bygga på egenskaper som styrka och beslutskraft, som ju traditionellt också uppfattas som manliga egenskaper.

Men avhandlingen visar också att bilden inte är helt entydig. Ledare, inte minst på den lägsta nivån, bygger mycket av sitt ledarskap på relationer. De har en stark empatisk förmåga och visar omsorg om sina anställda, håller reda på hur de har det, och deras barn och familjer – förmågor som traditionellt förknippas med kvinnor.