Livskvalitet utöver det vanliga

Alla pratar om kvalitet. Det är kvalitet i olika normer och benämningar. Det är ISO hit och ISO dit. Det ska sorteras och läsas på ett visst vis i vissa pärmar på en viss hylla. Det är mycket med kvalitet.

Hur ska vi orka jobba med företagens kvalitet samtidigt som vi ska sköta vårt ordinarie jobb. Företaget måste tjäna pengar också. Har vi fastnat i vår egen fälla av perfektionism?

Idag är livskvalitet mycket viktigare än man tror.

Livskvalitet, vad är det? Jag skulle vilja beskriva livskvalitet som någonting som gör livet värt att leva. Något som vi kan längta till eller minnas och känna att det här mår vi gott av. Livskvalitet kan vara en upplevelse som är så stark att vi glömmer tid och rum. Det kan vara allt från att vara på landet, träffa kompisar, resa. Livskvalitet är förmodligen en upplevelse. Här tänkte jag stanna och berätta om min livskvalitet som blev en resa.

Varför behövs livskvalitet?

När semesterperioden började förra sommaren kände jag mig ganska sliten. Sliten av alla jobb som har varit roliga men väldigt krävande. Det kändes som att inget var kul, solen i horisonten fanns inte där och glittrade. Det mesta kändes helt enkelt bara tungt.

Jag hörde mina kollegor prata resor, prata om språk om andra kulturer, jag lyssnade med ena örat suckade och önskade jag hade den sprudlande energin för något. Den veckan när jag kom hem, kom jag ihåg att min dotter fyllde 15 år den sommaren. Vad ska jag ge henne på femtonårsdagen började mitt trötta huvud mala. Då sakta började jag se solen i horisonten glittra förföriskt mot mig och jag visste exakt vad jag skulle ge henne:

”Vi ska åka utomlands och rida långtur i naturen du ska få en upplevelse”

Dottern blev lyrisk och tyckte det skulle bli en underbar present. Vi började leta efter resmål via internet. Efter en veckas sökande i alla sökmotorer visste vi att det skulle bli en resa till USA och att vi skulle bli cowboys i några dagar.

Vi jobbar tillsammans med cowboys

Vi flög till New York, började prata engelska så smått, bytte plan och hamnade därefter i Denver i Colorado. Yipee, Colorado äntligen framme. Vår destination var en ranch i New Raymer cirka 2,5 timmars bilväg från Denver. Här hamnade vi verkligen i ”middle of now where”. Det var som taget ur en cowboyfilm. Prärien med alla sina kaktusar och syrsor! Utsikten var vidunderlig, vi såg miltals.

Vi gick upp tidigt på morgonen, samlade hästarna, sadlade, åt frukost.Sedan red vi iväg tillsammans med övriga cowboys för att göra det jobb som skulle göras den dagen. Det jobb som skulle utföras skedde alltid med hästen som hjälp. Det var allt från att flytta kor, brännmärka kalvar, sköta sjuka djur, kolla stängsel och se att djuren hade tillgång till vatten.

Vi red ca 8 timmar om dagen och i den oändliga terrängen som prärien är. Inga grannar, inga bilar bara vi inom gruppen.

Varenda dag fanns det något nytt att förundra sig över. Vi beundrade solen när den gick upp och när den gick ner. På nätterna hörde vi Coyterna när de ylade till varandra, men vi sov gott efter en dags arbete.

Efter en vecka reste vi hem igen till kalla Sverige. Det kändes jobbigt, vi ville verkligen stanna! Väl hemma igen kändes saknaden av ranchen mer som en fantastisk upplevelse och fint minne. Men vad som mer började kännas var den fantastiska känslan av att – nästa sommar kommer vi tillbaka. Det är livskvalitet.