Munkmodellen ska hjälpa kommunen driva livskvalitetsmål

Det har gått drygt ett år sedan Tomelilla kommun övergav systemet med ett miljöprogram och ett för folkhälsa, och slog samman de två till ett så kallat livskvalitetsprogram. Sammanslagningen kom till efter inspiration från Helsingborgs kommun, som gjort samma sak.

– Livskvalitetsprogrammet är en rätt stor förändring, större än vad man tror. Det flyttar fokus från ett miljöspår och ett spår för folkhälsa, när båda hamnar under samma paraply, säger Stefan Persson, verksamhetsutvecklare på Tomelilla kommun.

Alternativ ekonomisk teori

Han har en bakgrund som innovationskonsult inom hälsa och sjukvård, och har arbetat med bland annat social hållbarhet och cirkulär ekonomi, ofta med upphandlingsfrågor.

– Jag kände till munkmodellen, och sedan föll det på plats: Låt oss testa den som verktyg för att jobba med livskvalitetsprogrammet. Programmet ska ju inte vara ett tomt dokument utan fyllas med innehåll, utvärderas och följas upp, säger han.

Munkmodellen presenterades i boken Doughnut Economics (på svenska Donutekonomi) av ekonomen Kate Raworth 2017. Teorin ska vara ett alternativ till den traditionella nationalekonomin, och kombinerar hållbarhetsaspekter och ekonomisk teori.

Ringen visar gränserna

Själva munken har egentligen inget med saken att göra, mer än att bakverkets form liknar den bild som Kate Raworth använder för att förklara teorin. Den yttre ringen är de planetära gränserna, alltså den belastning som planeten tål utan att förlora sin stabilitet. Den inre ringen representerar en miniminivå för social hållbarhet, till exempel att ha tillgång till bra bostäder, sjukvård och utbildning. Målet är att hålla sig mellan de två ringarna, alltså i själva munken.

– Även kvalitetsarbetet kommer in i det här. Precis hur det ska utformas är en superkomplex fråga, säger Stefan Persson, som även arbetar med att samordna kommunens kvalitetsarbete.

Frågan är då hur detta ska gå till i praktiken. Tomelilla är precis i början av den arbetet, och genomför nu olika piloter för att undersöka möjligheterna.

– Vi börjar i liten skala. I morgon provar vi munkmodellens principer i workshopformat på våra närmaste kollegor, då använder vi en ny skola som ska byggas i kommunen som exempel. Kan det funka – eller funkar det inte alls? säger Stefan Persson.

Skapar holistisk bild

Han beskriver arbetet med att ”rulla ut munken”, unroll the doughnut. När det sker får man fram ett rutsystem med fyra fält som hjälper organisationen att skapa en holistisk bild av ett projekt utifrån miljömässig och social hållbarhet. I rutorna placeras olika aspekter av projektet in, utifrån om de är viktiga socialt och lokalt, socialt och globalt eller ekologiskt lokalt respektive globalt.

– Man kan ta vilket strategidokument som helst och stoppa in där och testa. Man får ett tydligt sammanhang och en mer holistisk bild. Och det är den där holistiska bilden som är så svår att jobba med, för den blir så snabbt komplex. Där tror vi jättemycket på enkla visualiseringar som verktyg.

– Vi jobbar aktivt med tillitsbaserad styrning hela vägen från policy till kärnverksamhet. Munkmodellen jackar in väldigt bra med det. Det är en väldigt innovationsvänlig modell. Än så länge är målbilden diffus men det ska bli en helhet, säger Stefan Persson.

Ger annan helhetsbild

Kommer det att märkas skillnad på verksamheten, tror du?

– Ja, det tror jag absolut. I höstas under förstudien hade vi lite små workshops, framför allt med ledningsgruppen. Man märker redan i samtalet att det blir en annan helhetsbild. Man tänker globalt och lokalt i samma diskussion. Det ger ett ramverk för att kunna ha den här komplexa diskussionen, säger han.