Ojämlikt i den nya arbetsorganisationen

Det har skett ett trendbrott i industrin. Allt fler industriföretag går över till en mer tjänstebaserad affärsmodell. Niklas Arvidsson på Arbetslivsinstitutet har studerat den omvälvning av arbetsorganisationen som det innebär.

Den tjänstebaserade modellen har på kort tid infiltrerat industrin. Det har i sin tur lett till att företagen blir allt mer projektorienterade. Numera har de flesta industrianställda en fast tjänst inom linjeorganisationen, men deras arbete organiseras i huvudsak i projekt där deras roll bestäms av den kompetens de besitter.

Problem i maktbalansen

Förändringarna i arbetsorganisationen startade redan i mitten av nittiotalet, med storföretag som AstraZeneca i spetsen. Niklas Arvidsson vid Arbetslivsinstitutet har i sin forskning djupintervjuat ett tjugotal mellanchefer i företag som gått över till en mer tjänstebaserad affärsmodell.

– Trendbrottet vi ser nu är att projekten har tagit över. Nu är mer än hälften av personalen i de stora industriföretagen organiserade i projekt, berättar han.

– Det är då det börjar uppstå problem i maktbalansen på de tidigare industriella företagen, fortsätter han. Linjehierarkins historiskt baserade roll blir allt för stor jämfört med hur stor del av personalen som den organiserar. Samtidigt kommer huvuddelen av intäkterna in till linjeorganisationen, medan projekten står för mycket av utvecklingsarbetet. Då uppstår det konflikter.

Ojämlika villkor

Ett av problemen inom projektorganisationen är höga nivåer av stress. Ledarskapet är mycket resultatinriktat och det finns sällan utrymme för mjukare frågor som arbetsmiljö och personalvård. Inom projektorganisationen är det en intern konkurrens mellan projekten om personal, nyckelpersoner, datorkraft, specialutrustning med mera. Arbetsflödet är upplagt för kortare perioder av hårt arbete som ska följas av tid för återhämtning.

– Men om man har en lång återhämtning mellan projekt, så tas det som ett tecken på att man inte är eftertraktad inom organisationen, vilket inte är bra för lönen. Så tendensen är att återhämtningsperioderna blir för korta, vilket innebär att utrymmet för personalvård blir mindre än inom linjeorganisationen. I och med att man organisatoriskt befinner sig långt ifrån stödfunktionerna, som oftast finns inom linjeorganisationen, så är det dessutom ännu svårare att söka sig dit, förtydligar han.

Det har alltså uppstått en ojämlikhet inom organisationen där de som organiseras inom projekt inte åtnjuter samma möjligheter till personalvård som inom linjeorganisationen.

Svårhanterad omvälvning

Företagen har haft lite svårt att veta hur de ska hantera de krav som den nya typen av arbetsorganisation ställer på verksamheten. Niklas Arvidsson beskriver det som att företagen famlar i sina försök att hitta former som bryggar över mellan de två organisationsformerna. Några företag har försökt samla projekten i ett projektövergripande ramverk som blir projektorganisationens motsvarighet till linjen. Ett ramverk som ibland även integrerar den gamla linjeorganisationen. I något fall har man också lyckats flytta över cykliska, tidsbegränsade verksamheter till projektorganisationen som traditionellt tillhör linjen. Ett inneboende problem är att samordningen av den nya arbetsorganisationen kräver stora resurser i form av tid och pengar från både matrisorganisationen och en mängd olika projekt med tajta tidsramar. Det gör att det blir ett prioriteringsproblem för nyckelpersoner och viktiga projekt, vilket är en grogrund för konflikter. Organisationen blir i det flesta fall otroligt komplex, där folk sitter på flera stolar i båda organisationsformerna.

Facken släpar efter

Det har tagit lång tid för fackförbunden att bygga upp bra villkor och arbetsramar inom linjeorganisationen. I den snabba omställningen till mer projektorienterade verksamheter har facken däremot inte hängt med i svängarna. De har den senaste tiden fått ta emot en del kritik för att de inte lyckas få till formerna för att säkra villkoren även för de som jobbar i en projektorganisation.

– Kanske är lösningen ett nytt fackförbund som organiserar anställda som arbetar i projekt, spekulerar Niklas Arvidsson.

Nya former av anställningsavtal

Niklas Arvidsson tror att vi går mot ett sätt att tänka på arbetstid som påminner om det gamla bondesamhällets tidsbegrepp, där arbetet var uppdelat i dagsverken. Arbetsgivarna köper då personalens förmåga att lösa problem snarare än deras tid. Den rörliga delen av lönerna kan därmed komma att öka, vilket i sig ger en rörligare arbetsmarknad och ett rörligare samhälle.

– Jag tror att det kommer att växa fram nya former av anställningsavtal som mer kan liknas vid anknytningsavtal. De befäster att en person arbetar för en organisation vid behov och etablerar en minimiersättning. Varje person ses sedan som ett enskild resurs och kommer att vara en egen resultatenhet i balansräkningen, med den fasta lönen och tidsdebiteringen som underlag för den totala ersättningen, siar Niklas Arvidsson.

Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.