Inga produkter i varukorgen.
Riskhantering är inte bara en excelfil – det är en kulturfråga
CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA Vi vill gärna prata om riskhantering som något systematiskt och kontrollerat. Men i praktiken hamnar det ofta i en tabell i ett dokument. Det räcker inte att stanna där – det krävs en kultur där det är okej att tänka högt, varna i tid och ifrågasätta beslut.
Alla som sett detta kan räcka upp handen: excelfilerna som listar risker, konsekvenser och sannolikheter med noggranna färgkoder. De är välgjorda och formellt beslutade.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Ni som också sett detta kan ta ner handen. Dokumentet är bara ett dokument – det lever inte. Framför allt påverkas inte de dagliga besluten.
Det är precis den utmaningen som Anne Rosengren beskriver i artikeln Så blir du mer proaktiv i din riskhantering. Att arbeta proaktivt med risk handlar inte i första hand om bättre verktyg – utan om att integrera riskperspektivet i styrningen.
- I möten.
- I planering.
- I beslutsfattande.
Alla tre momenten behövs.
Och det behövs strukturer för uppföljning och forum där riskerna diskuteras löpande. Vi måste ha en kultur där alla öppet kan prata om orosmoln innan riskerna har realiserats som faktum.
Stödstrukturer krävs
Ledarskapsexperten Caroline Lornudd är inne på samma spår i en annan av våra artiklar den här veckan. Hon betonar vikten av stödstrukturer för att chefer ska lyckas. Det gäller såklart också riskarbete. När chefer och medarbetare får hjälp att föra in riskanalys i sina vardagsbeslut – då sker en förskjutning från dokumentation till dialog.
Och det är just det riskhantering behöver bli: en dialog. Inte en checklista, inte ett arkiv. En levande diskussion om vad som kan gå fel, hur vi kan förebygga det – och vad vi lär oss när det ändå händer. Den diskussionen måste få ta plats, inte bara i ledningsgruppens samtal utan även i korridorerna.
Det kommer inte att vara dokumentationen som räddar oss när det blåser. Det är kulturen vi byggt – eller missat att bygga.
