Under julhelgen uppdagades det att svenska medicinteknik-bolaget Getinge ha köpt en kroppsdel från en avliden amerikansk man, en kroppsdel som såldes illegalt. Getinge hänvisar frågan om skuld till en underleverantör, och det är inte första gången vi ser ett företag göra så. Efter dödsolyckan på Gröna Lund 2023 förklarade ägarkoncernen att ansvaret för incidenten låg hos en underleverantör.
Svensk börsjätte köpte kroppsdel utan tillstånd – så ser ansvarsfrågan ut
Upphandling
Vem bär ansvaret för en produkt eller tjänst som visar sig vara oetisk, eller till och med leder till olycksfall? Vissa beställare vill lägga skuldbördan på leverantören, men juridiken säger någonting annat. Kvalitetsmagasinet har pratat med upphandlingsexperten Magnus Josephson, som hjälper till med att räta ut frågetecknen.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Men hur lite ansvarar dessa storbolag egentligen för nämnda incidenter?
Enligt upphandlingsexperten Magnus Josephson är det beställaren som ytterst ansvarar för att det som köps in håller god kvalitet. Det går alltså inte att kasta leverantören under bussen – då det är beställaren i organisationen som hämtar in och budgeterar för tjänsten eller produkten.
– En viktig juridisk princip är att det alltid är köparen som bär risken för en felaktig eller undermålig beställning. Den kommun, organisation eller det företag som köper in en vara förväntas ha en viss beställarkompetens i form av egna experter till exempel. Tyvärr saknas den idag på många ställen, ofta för att man tror att upphandlingsavdelningen ska lösa alla problem, säger han.
Men vad händer då när den typen av kompetens saknas? Magnus Josephson lyfter jordskredet i Stenungsund hösten 2023 som ett exempel. Stora delar av motorvägen förstördes, tillsammans med kringliggande byggnader, ett tiotal bilar och skog. Flera personer skadades och vägen var sedan avstängd i tio månader efter händelsen. Utöver det mänskliga lidandet landade slutnotan för haveriet på en halv miljard kronor. Vem var då ansvarig för händelsen?
– Kommunen hade beviljat tillstånd att bygga fastigheter på den här marken och beställt en undersökning för att säkerställa att marken höll för byggnationerna. Uppdraget hamnade hos ett konsultbolag som sa att ”jodå, marken är tillräckligt bergig för att klara av bebyggelse”.
– Men den uppgiften stämde inte, och här blir kommunen i slutändan juridiskt ansvariga. Det är kommunens mark och det är den som ger tillståndet. Kommunen hade behövt egen kompetens för att bedöma om rapporten stämde, antingen egna anställda eller inhyrd rådgivare, innan de satte i gång byggandet.
Detsamma gäller både Gröna Lund och Getinge AB, förklarar Magnus Josephson. Det går inte att skriva sig fri från ansvar för de produkter eller tjänster man själv tillhandahåller, oavsett om man verkar inom offentlig eller privat sektor.
– Det varierar mycket hur noggranna beställare är med sin granskning av leverantörer och leverantörskedjor. Det är inte alla som faktiskt tar sig tiden att besöka de fabriker som de köper in produkter ifrån. Inom bland annat byggbranschen har oseriösa underleverantörer varit ett stort problem, men det börjar bli bättre nu, säger han.
Inte minst är det nya kundkrav gällande hållbarhet och mer humana villkor som pressar på ett större ansvarstagande kring leverantörskedjorna. Om en beställare känner sig osäker på hur man bäst undviker oseriösa leverantörer finns det en enkel hållpunkt att utgå från förklarar Magnus Josephson.
– Se till att en kunnig, neutral tredje part har godkänt de leverantörer ni vill anlita. Om man till exempel bara anlitar certifierade företag så minskar risken för man råkar köpa bristfälliga tjänster och produkter.