Svensk Elitfotboll om nya hållbarhetskraven: ”Vi försöker påverka”

Ett av de tydligaste skiftena kommer från Uefa, det europeiska överhuvudet i fotbollen.

– 2022 presenterade Uefa en strategi kring social hållbarhet som kommer att bli ett större krav. Framför allt ett större krav på de klubbar som har ambition att spela ute i Europa, säger Beatrice Clarke, hållbarhetsansvarig på Svensk Elitfotboll.

Licenskraven kräver att frågorna tas på störst allvar

Det syns också i Uefas klubblicensregler. I artikel 27 i UEFA Club Licensing and Financial Sustainability Regulations 2025 står att licenssökande klubbar ska etablera och implementera en social och miljömässig hållbarhetsstrategi, i linje med Uefas hållbarhetsstrategi för fotbollen.

Strategin ska minst omfatta jämlikhet och inkludering, antirasism, skydd och välfärd för barn och unga, fotboll för alla och miljöskydd.

I praktiken innebär det att hållbarhetsarbetet inte längre bara är en profilfråga för klubbar med ambitioner att spela kontinental tävlingsfotboll i Europa. Det har blivit en del av licenssystemet som reglerar vilka lag som faktiskt får delta i tävlingarna.

– I dag är att ha en hållbarhetsansvarig anställd på hundra procent i klubben och att ha en hållbarhetsstrategi ett A-kriterium. Det är alltså ett krav från Uefa och är obligatoriskt.

Hon beskriver hur flera delar först var B-kriterier, men gradvis har skärpts. Det handlar bland annat om att klubbarna ska arbeta mot rasism, stå för fotboll för alla, ha en miljöpolicy, en hållbarhetsansvarig och en hållbarhetsstrategi.

I Allsvenskan är det enligt Beatrice Clarke ungefär 12–13 klubbar som söker Uefa-licens. I år kommer fyra svenska klubbar att spela ute i Europa. Kraven träffar alltså främst de klubbar som har Europaambitioner, men utvecklingen påverkar hela elitfotbollen.

Många förknippar hållbarhet i idrotten med klimat, resor, energi och arenafrågor. Inom elitfotbollen är de sociala delarna minst lika centrala.

– När det kommer till miljöhållbarheten behöver du ha en miljöpolicy. De andra delarna är kopplade till social hållbarhet, säger Beatrice Clarke.

Tuffa krav – för de klubbar med små organisationer

Miljöfrågan är inte oviktig, men den är ofta kopplad till arenor, där många svenska klubbar inte själva är majoritetsägare, beskriver Beatrice Clarke. Den sociala hållbarheten ligger närmare klubbarnas vardag. Frågor som antirasism, inkludering, trygghet, barn och unga, psykisk hälsa, föreningsmiljö och klubbarnas relation till lokalsamhället är i fokus.

Därmed blir hållbarhetsarbetet också en organisationsfråga. Vem ansvarar? Hur dokumenteras arbetet? Hur följs kraven upp? Och hur bygger man system som fungerar i klubbar med väldigt olika resurser?

– Fortfarande är vi så små i Sverige att många har flera olika hattar. Då kanske det är klubbchefen som är hållbarhetsansvarig, säger hon.

Det gäller särskilt när kraven ska omsättas i praktiken. Vissa klubbar har stora organisationer, etablerade samhällssatsningar och egna hållbarhetsfunktioner. Andra har betydligt mindre kanslier och en vardag där samma personer bär flera roller.

– Man måste bygga verksamheten utifrån de förutsättningar som man har och hur det ser ut i klubbarna.

Utbildar klubbarna – vill se tydligare dokumentation

Samtidigt sprids hållbarhetskraven genom klubbarnas samarbeten. Klubbarna är partners till kommuner, stadsdelar, skolor och företag. När dessa aktörer får ökade krav på hållbarhetsrapportering påverkas även fotbollen.

– Eftersom våra klubbar är partners till sina kommuner, och i kommunen finns det krav från EU om att du behöver hållbarhetsrapportera, behöver vi också fundera på hur vi ska rapportera kring de kraven.

Samma sak gäller näringslivet, som är en viktig partner i många samhällsinsatser.

– Det kommer också krav till näringslivet. Och näringslivet är ju också våra partners kring hållbarhetsrapportering och hur man ska dokumentera.

Därför har SEF redan börjat utbilda klubbarna i hållbarhetsrapportering. Det handlar dels om att möta formella krav, dels om att kunna vara en trovärdig samarbetspartner när kommuner och företag vill se tydligare dokumentation av social hållbarhet.

Samtidigt finns hinder i systemen runt klubbarna. Beatrice Clarke pekar särskilt på finansieringen av förebyggande arbete. I dag kan klubbar och ideella organisationer som vill samarbeta kring barn och unga ändå hamna i konkurrens om samma bidrag.

Hon nämner Hammarby Fotbolls sommarlovsaktiviteter tillsammans med Stockholms stad och Fryshuset, en ideell och politiskt obunden svensk organisation som ett exempel. Under sex veckor erbjuds kostnadsfria aktiviteter på Hammarbyhöjdens IP, med lunch och mellanmål för barn. Men när finansieringen ska lösas riskerar aktörer som egentligen vill göra samma sak att ställas mot varandra.

– Då blir ju Hammarby Fotboll och Fryshuset konkurrenter med varandra om att söka samma bidrag. Så kan man ju inte ha det.

Målet: Inkludera fotbollen i svensk folkhälsostrategi

Enligt Beatrice Clarke visar exemplet att systemen för offentligt stöd inte alltid är anpassade efter förebyggande samverkan. Behoven finns, aktörerna finns och viljan finns, men finansieringsmodellerna kan bromsa långsiktigheten.

– Båda aktörerna vill ju göra gott för barn och unga som behöver det som allra mest.

SEF ser detta som en del av ett större påverkansarbete. Organisationen vill att idrotten, och särskilt fotbollen med sin bredd och lokala räckvidd, ska tas på större allvar i samhällsplaneringen.

– Vi försöker påverka nu att man ska se fotbollen, idrotten i stort, men kanske framförallt fotbollen för att vi är så stora, som en del av Sveriges folkhälsostrategi.

Från 2027 väntar dessutom ytterligare ett steg när allsvenska klubbar, enligt Beatrice Clarke, ska dela med sig av solidarity payment-utbetalningar till klubbarna i Superettan. I det följer också rekommendationer och krav på hållbarhetsarbete.

– Då kommer det rekommendationer och krav på att jobba med hållbarhetsfrågor, och framför allt den sociala hållbarheten, även till Superettanklubbarna.

Social hållbarhet rör sig därmed från att vara en samling lokala initiativ till att bli en allt tydligare del av elitfotbollens struktur. Klubbarna ska fortfarande bygga verksamheten utifrån sina egna förutsättningar. Men kraven, förväntningarna och behovet av dokumentation ökar.