Axfood om leverantörskedjorna: Kunden är inte allt

För att uppförandekoden ska bli en självklarhet att efterfölja kommer hållbarhetsbedömningen in tidigt i inköpsprocessen, förklarar Kristina Bjurling Areskog. Koncernen bedömer leverantörsländerna utifrån risknivå och köper in varor från ett antal så kallade riskländer där det är större risk för kränkningar av mänskliga rättigheter inom framför allt arbetslivet. 

– För tio år sedan tog vi fram tre grundkrav som vi håller hårt på. Bland annat kräver vi transparens i leverantörsleden, alltså att de kan redogöra för producenterna helst ända ner på odlingsnivå. Vi kräver också systematisk tredjeparts-uppföljning i form av till exempel sociala revisioner, säger hon och tillägger: 

– De vanligaste är BSCI eller SMETA, men vi har omkring 15 andra standarder som vi också tillåter. Vi kan även godkänna att företag hänvisar till kollektivavtal med fackliga organisationer. 

Det tredje kravet är svårast att kontrollera, förklarar Areskog Bjurling, och handlar om att leverantören själva gör interna riskanalyser av sociala och miljömässiga risker i sina leverantörsled. 

– Det är ett väldigt stort arbete att säkerställa detta. Bland annat för att det är så pass olika förutsättningar beroende på land. Inköp av bananer i Colombia är såklart något helt annat än inköp av solroskärnor i norra Kina, och vi kan tyvärr inte hålla koll på exakt alla risker som finns i alla länder – även om vi försöker, och vi har verktyg som stödjer oss i den processen, säger hon. 

Kristina Areskog Bjurling har arbetat på Dagab i elva år. Hon har sett hur leverantörerna har blivit allt bättre på att göra interna riskanalyser. Mycket tack vare bland annat en hel del utbildningsinsatser och konkreta verktyg från beställarhållet. 

– Jag var med och startade arbetet med hållbarhetsrutiner och har verkligen sett en stor utveckling. Särskilt hos omogna aktörer. Branscher som kaffe- kakao-och banan har tidigare varit väldigt granskade, så där har det funnits en större förståelse. Inom exempelvis ris-sektorn har det sett annorlunda ut, säger hon. 

Dagab har nu satsat stort på att få in uppförandekoden i ris-sektorn, vilket har gett frukt.  

– Producenterna har blivit mer proaktiva, vilket är kul att se. Lagkraven har också ökat vilket gör att många konkurrenter ställer liknande frågor – och då blir det ett annat tryck i hela leverantörsledet. 

En växande mottrend är att många leverantörer, inte minst de mindre, börjar bli utmattade av den växande kravbilden. Där hoppas Kristina Bjurling Areskog på fler riktade insatser. Axfood har till exempel bidragit till att småbönder i Pakistan kan börja använda certifieringen Sustainable Rice Platform (SRP) för risleverantörer. Certifieringen hjälper jordbrukare att öka sina inkomster, förbättra arbetsvillkor och minska sitt miljöavtryck.  

Satsningar på certifieringar är alltid behovsinriktade och styrs till de platser där det är som mest angeläget att bromsa fattigdom och annan utsatthet.  

– Exempelvis har vi sett att det är ett väldigt stort gap i Sri Lanka gällande minimilön och levnadslön, därför har vi tagit satsat på att ha fairtrade-certfiering för kokosmjölken där. 

På frågan om hur kundkraven gällande social hållbarhet ser ut svarar hon eftertänksamt: 

– Det har faktiskt förändrats lite den senaste tiden. På grund av det ekonomiska läget ser folk över sina inköp på ett annat sätt just nu, och prioriterar lägre priser högst. Det är en utmaning, säger hon och tillägger: 

–  Desto viktigare blir det med grundarbetet som inte handlar om att öka hållbarhetscertifieringar som syns för kund – utan vi alltid ska vara säkra på att våra leverantörer har grundläggande mänskliga rättigheter på plats, säger hon. 

Hon understryker att hon inte tror att någon kund vill köpa varor från företag som har tvångsarbete eller barnarbete, men att Axfood alldeles oavsett har en egen agens som inte är kopplad till kundkrav. 

På grund av det oroliga omvärldsläget ökar riskerna för övergrepp mot mänskliga rättigheter förklarar Bjurling Areskog, alldeles oavsett hur många insatser inköpsbolagen i Sverige väljer att göra. 

– Inte minst i kombination med klimatförändringarna. Vi tar in fler nya ursprung bland våra leverantörer för att minska den sårbarhet som extremväder skapar, men det står lite emot vår ambition att ha långa och stabila leverantörsavtal. Det är en växande utmaning som vi kommer behöva hantera framöver, avslutar hon.