Inga produkter i varukorgen.
När kärnuppdraget långsamt förskjuts
Krönika
Brev har länge varit en av samhällets stöttepelare för kommunikation. I dag sker det mesta digitalt. I Danmark har den statliga posten helt slutat dela ut vanliga brev och satsar i stället fullt ut på den växande industrin kring kommersiell logistik.
Det väcker en större fråga: Vad händer när en samhällsbärande funktion slutar vara till för alla?
En blå låda för lokalpost, en gul för utrikes. När jag var liten fanns det en postlåda runt hörnet, i princip var man än befann sig. Den var en självklar del av stadsbilden – lika given som busshållplatsen eller övergångsstället. I dag känns det som en anakronism att se en postlåda i sitt kvarter.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
I Danmark har vanliga brev nu upphört att distribueras i statlig regi, till följd av förändringar i postlagen. Det markerar slutet på över 400 år av kontinuerlig postservice. Allt färre skickar brev och det är helt enkelt inte längre ekonomiskt försvarbart att hålla ett överdimensionerat system vid liv. Viss distribution tas över av privata aktörer, men systemet förändras i grunden. Det kommer inte längre gå att lämna brev i brevlådan på samma självklara sätt som tidigare.
Vem mördade posten?
Det är lätt att peka ut digitaliseringen som boven. Elektronisk kommunikation har gjort det fysiska brevet allt mer överflödigt. Samtidigt växer e-handeln snabbt. Paket ersätter kuvert. Flöden ersätter relationer.
Danmark beskrivs ofta som starkt präglat av New Public Management-ideal. Verksamheter ska vara effektiva, snabba och kostnadsmedvetna. Det är kvalitet på sitt sätt – men beslutet illustrerar också vad som händer när vinstintresset tillåts styra fullt ut. När det som inte bär sina egna kostnader per definition betraktas som orimligt att upprätthålla.
Frågan handlar därför mindre om hur posten kan drivas så effektivt som möjligt och mer om vad dess kärnuppdrag egentligen är.
Förändrar verksamhetens uppdrag
Den traditionella posten fyller fortfarande en viktig samhällsfunktion. Många äldre är beroende av fysiska fakturor och kallelser för att ta del av information. Posten fungerar också som en form av redundans – ett skydd vid kris eller krig, när digitala system kan slås ut. I takt med digitaliseringens framfart blir frågan om exkludering allt tydligare: Vem faller bort när det analoga försvinner?
Posten har länge haft en demokratisk funktion – att säkerställa att alla medborgare kan nå varandra och statens institutioner, oavsett bostadsort, ålder eller betalningsförmåga. När den funktionen inte längre kan upprätthållas förändras också innebörden av verksamhetens uppdrag.
Det sker en subtil men avgörande förskjutning. Från att vara till för alla, till att i praktiken vara till för dem som är värda att nå. Inte för att någon nödvändigtvis vill stänga ute andra – utan för att systemet inte längre är konstruerat för att bära det gemensamma.
Det behöver inte vara ett felaktigt beslut ur ett verksamhetsperspektiv. Men det väcker en större fråga: När även vår mest grundläggande infrastruktur börjar styras som om de saknade ett uppdrag bortom marknaden – vad händer då med kärnuppdragets innebörd?
