Inga produkter i varukorgen.
När det inte finns utrymme för ursäkter
CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA Det är lätt att tala om kvalitet när förutsättningarna är goda. När lokalerna är nya, bemanningen stabil och verksamheten får arbeta ostört. Det svåra – och därmed intressanta – är vad som händer när inget av detta gäller. När kraven består, men spelplanen förändras.
Ellinor Gotby Erikssons reportage från Sterilteknik och logistik vid Karolinska Universitetssjukhuset beskriver just ett sådant läge. Elva månaders totalrenovering. Verksamhet dygnet runt. Noll inställda operationer. Inga kvalitetsavvikelser. Minskad sjukfrånvaro.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Det är siffror som väcker beundran – men också en mer besvärande fråga: vad är det egentligen som prövas här?
För det är frestande att läsa berättelsen som en framgångssaga om planering, teknik och struktur. HEPA-filter. Etappindelning. Sensorer på mikronivå. Allt detta är sant, men förklaringen måste sökas någon annanstans. För samma tekniska lösningar kan införas även där kvaliteten ändå brister.
Det avgörande handlar om ansvar – hur det bärs i vardagen när verksamheten ”aldrig sover”. När ett konstant tryck att kompromissa uppstår. Inte nödvändigtvis grovt eller medvetet, utan stegvis: en tillfällig genväg här, en tolererad avvikelse där. Ofta motiverad med att situationen är exceptionell. Att alla gör så gott de kan. Att det bara är tillfälligt.
Det är just här kvaliteten brukar börja få problem.
Det som gör exemplet från Karolinska ovanligt är att svårigheten inte användes som ursäkt. Kraven på sterilitet sänktes inte för att byggdamm fanns runt hörnet. Leveranssäkerheten omförhandlades inte för att lokalerna krympte. Ingen operation ställdes in ”för säkerhets skull”. Ansvaret låg kvar hos verksamheten – formellt, men framför allt i praktiken, dag in och dag ut.
Vi vet att det finns kvalitetsbrister i vården. Och ett sådant här exempel är därför både uppmuntrande och obekvämt. För det innebär att kvalitet inte kan skyllas på omständigheter. Inte på renoveringar, organisationsförändringar eller resursbrist – även om allt detta självklart påverkar verksamheten.
Kvalitet handlar inte om att ha perfekta villkor, utan om att vägra acceptera att fel blir normala när det blir svårt. Det är inte samma sak som att allt ska fungera till varje pris. Tvärtom.
Riktigt ansvar handlar också om att veta när man måste säga stopp. Det kräver omdöme, dialog och mod – inte slentrianmässig anpassning. På Karolinska har verksamhet och entreprenör prövat gränserna tillsammans, med säkerheten som icke förhandlingsbar utgångspunkt hela tiden.
Det är här det verkligen imponerar: att inte abdikera till systemet, utan att bära konsekvenserna av besluten.
Det väcker en fråga som sträcker sig långt utanför vårdvärlden: Hur ofta hänvisar vi till svåra förutsättningar för att slippa ta fullt ansvar för kvaliteten? Och hur ofta är det just där – i undantagen – som vårt kvalitetsomdöme borde skärpas, inte mjukas upp?
Kvalitet visar sig inte när allt är enkelt.
Den visar sig när det vore begripligt att sänka ribban.
Och någon låter bli.
