SKR: Mer resurser räcker inte för att lösa välfärdens utmaningar

– Systematiskt förbättringsarbete är helt avgörande för kommuners och regioners förmåga att möta välfärdens utmaningar, säger Christine Feuk.

Frågan aktualiserades efter Kvalitetsmagasinets intervju med kvalitetsprofilen Lars Sörqvist, vd för Sandholm Associates. Han menar att den politiska debatten ofta fokuserar på mer resurser och fler anställda. Frågor om ledarskap, processer och systematiskt förbättringsarbete får mindre utrymme.

Christine Feuk delar bilden av att resurser inte räcker som svar på alla problem.

– Vi kan inte utgå från att mer resurser alltid är den huvudsakliga lösningen.

I stället behöver kommuner och regioner följa upp vilka resultat verksamheten faktiskt skapar för invånarna. De behöver också förstå varför resultaten ser ut som de gör och använda kunskapen för att utveckla arbetssätt, samverkan och resursanvändning.

Behöver se hela systemet

Många av välfärdens utmaningar går över organisatoriska och professionella gränser. Därför räcker det enligt Christine Feuk inte att varje verksamhet förbättrar sin egen del.

– Förbättringsarbetet behöver utgå från helheten och från det värde vi vill skapa för dem vi är till för, inte enbart från den enskilda verksamhetens uppdrag, budget eller mål, säger Christine Feuk.

Hon skiljer också mellan förbättring och mer genomgripande omställning. Förbättringsarbete handlar om att göra befintliga arbetssätt bättre. Omställning kan kräva större förändringar i hur verksamheten organiseras, styrs eller levereras.

Kortsiktig styrning bromsar

Ett av de största hindren för långsiktig kvalitetsutveckling är enligt Christine Feuk hur organisationer styrs.

– Kommuner och regioner styr ofta i budgetår, organisationsgränser och enskilda mål, medan många av välfärdens utmaningar är långsiktiga och går på tvären genom organisationen, säger hon.

Budgetår, politiska mandatperioder, ekonomisk press och krav på snabba resultat kan tränga undan utvecklingsarbete. Samtidigt ligger ansvar, budgetar och uppföljning ofta i olika delar av organisationen.

– Varje del kan därför optimera sin verksamhet utan att helheten blir bättre.

Christine Feuk pekar också på att kommuner och regioner samlar stora mängder data och nyckeltal. Men uppföljningen leder inte alltid vidare till analys och förändring.

– Uppföljningen riskerar att stanna vid frågan ”Hur gick det?” snarare än att gå vidare till ”Varför blev det så?” och ”Vad behöver vi förändra?”.

Ett annat problem är att förbättringsarbetet riskerar att hamna vid sidan av den ordinarie verksamheten, till exempel i projekt eller centrala kvalitets- och utvecklingsfunktioner.

– Förbättring behöver i stället vara en del av chefers och medarbetares vardag och av den ordinarie styrningen.

Vill se mindre detaljstyrning från staten

Christine Feuk anser också att staten behöver ge kommuner och regioner mer stabila och långsiktiga förutsättningar.

Riktade och tidsbegränsade statsbidrag, snabbt skiftande reformer och nya rapporteringskrav kan enligt henne göra det svårare att bygga upp en långsiktig förbättringskapacitet.

– Staten behöver framför allt skapa långsiktiga, stabila och sammanhängande förutsättningar för kommuner och regioner att utveckla välfärden, säger Christine Feuk.

Hon efterlyser också mindre detaljstyrning och större fokus på vilka resultat verksamheterna ska nå.

– Politikens uppgift är inte att detaljstyra hur förbättringen ska gå till, utan att vara tydlig med vilken nytta och vilka effekter som ska åstadkommas.

Den statliga styrningen behöver också stödja samverkan mellan olika delar av välfärden. Christine Feuk lyfter psykisk ohälsa bland barn och unga som ett exempel. Där behöver skola, socialtjänst, primärvård och specialistpsykiatri fungera tillsammans.

Kommuner och regioner behöver därför bygga två förmågor parallellt: att klara dagens drift och att kunna förändra verksamheten när förutsättningarna skiftar.

– Därför behövs både driftskapacitet och omställningskapacitet: förmågan att varje dag leverera en välfärd med god kvalitet och samtidigt förmågan att lära, förbättra, pröva nytt och ställa om när förutsättningarna förändras.