Inga produkter i varukorgen.
All samverkan är inte positiv
Rättssociologen Susanna Johansson har skrivit en avhandling som tar upp de problematiska konsekvenserna av att myndigheter samverkar.
Ordet osar hurtighet och utbyte, som en synonym till gemenskap. Men det är inte säkert att all samverkan är av godo, i alla fall inte när det rör sig om samverkan mellan olika myndigheter.
– Överallt, även bland forskare, förutsätter man att samverkan alltid leder till något positivt, säger Susanna Johansson i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Hon har i avhandlingen Rätt, makt och institutionell förändring tittat på hur myndighetssamverkan i formen Barnahus har fungerat. I Barnahus ska både polis, åklagare och socialtjänst arbeta tillsammans i utredningar av misstänkta brott mot barn. Syftet med samarbetet är att göra en snabbare rättsprocess som samtidigt är mer barnanpassad, men dessa goda viljor kan krocka med varandra och skapa en inbördes maktkamp som gör att en myndighet får stå tillbaka för en annan.
– Det finns ett inneboende dilemma i samverkan eftersom man å ena sidan ska samarbeta över gränserna och å andra sidan upprätthålla gränserna och sin egen professionella roll, säger Susanna Johansson.
Vidare pekar hon ut det faktum att samverkan som organisationsform sprider sig i samhället, utan att någon stannar upp och funderar på vilka följder det kan få.
– Det hänger samman med att vissa organisationsformer blir på modet och får en legitimerande funktion. Samverkan betraktas t.ex. som lösningen på en mängd välfärdsproblem utan att man egentligen har kunnat påvisa effekterna. En och samma organisationsidé kan också leda till mycket olika praktiker då idén implementeras lokalt. Det får givetvis också skilda konsekvenser för dem samverkan berör, säger Susanna Johansson.
