Köpenhamn är en av de danska kommuner som kommit långt i detta arbete. Där har alla medarbetare ett krav på sig att göra minst två strategiska fel om året. De vill på så vis komma ifrån en kultur där det blivit viktigare att inte göra fel än att vara kreativ och nyskapande i sitt tänkande.
Med Danmark som förebild har det kommit igång en diskussion kring begreppet även inom det offentliga Sverige. Diskussionen har dykt upp som en motreaktion på New Public Management där man tycker att styrningen gått för långt. På Kvalitetsmässan i höstas sa statsminister Stefan Löfven i sitt inledningstal att detaljstyrningen har tagit fokus från det som verkligen höjer kvaliteten i välfärden. Siffrorna i excelkalkylerna har blivit viktigare än det mänskliga mötet. Förtroendet för medarbetarnas kompetens och förmåga att lösa vardagens utmaningar har tappats bort. Proffsen får helt enkelt inte längre vara proffs och agera utifrån sin kompetens.
Och det är fler som håller med. Statskontorets studie visar att om man minskar den centrala styrningen och ger medarbetarna möjlighet att delta i planeringen av arbetet så ökar också ansvarskänslan och engagemanget i verksamheten. Störst acceptans får kontrollen om medarbetarna själva är med och designar den. Medarbetarna får då en helt annan förståelse för tankarna bakom styrningen, vilket också ger den självkänslan som behövs för att kunna improvisera, att våga gå lite utanför ramarna när regelverket inte räcker till.
Även om offentlig sektor är mest utsatt så känns problematiken igen från andra typer av verksamheter. Resultaten i den senaste Sverigestudien, som bland annat kartlägger svenskarnas värderingar inom arbetslivet, visade att lagarbete, kostnadsjakt och ansvar är det som präglar svenska arbetsplatser idag, medan vi drömmer om att jobba i miljöer som präglas av engagemang, humor, glädje och erkännande av anställda.
Men nu är det väl inte så illa att vi alla går omkring och misstror varandra på jobbet? Att diskussionen om tillit dyker upp nu kan också handla om att pendeln har svängt, att idén om målstyrning och tuffa resultatmått som under en lägre tid varit dominerande inom organisationsstyrning istället håller på att ersättas av en mjukare trend som betonar samarbete och vikten av att ta vara på den kollektiva intelligensen i en arbetsgrupp.
Frågan är vad som krävs för att få tilliten att gro? För att ta reda på det har Karlstadforskarna Johan Quist och Martin Fransson gett sig ut på ett nytt uppdrag på Försäkringskassan. Kanske hittar de svaret på vilka verktyg och förutsättningar som måste till för att hålla balansen mellan den kontrollerande styrningen och tron på medarbetarnas kompetens att fatta rätt beslut. Eller som Martin Fransson twittrade om det nya projektet: ”Ett kommande vardagsslit blir att minska administrativ split genom att med stor flit införa tillit”.
Kanske får vi snart se de gamla lägerövningarna dammas av och höra verksamhetscoacherna prata om behovet av att bygga organisationens tillitsmuskler. För det är först med tillit i botten som vi vågar falla utan kontroll, utan rädsla för att slå hårt i golvet.



