Inga produkter i varukorgen.
Digitaliseringsstrategin saknar riktning – ”Alla ska göra allt”
Digitalisering
Regeringens nya digitaliseringsstrategi är för vag för att kunna styra offentlig sektor. Det menar Kristian Norling, strategiforskare vid Göteborgs universitet, som efterlyser tydligare vägval, prioriteringar och ansvarsfördelning.
– Strategin ser bra ut på ytan, men hjälper oss inte särskilt mycket i praktiken, säger han.
– Bristen på prioritering i våra strategier orsakar att vi inte hittar riktning, säger Kristian Norling. Foto: Göteborgs universitet
Regeringen presenterade i tisdags en ny digitaliseringsstrategi som ska skapa riktning i den offentliga sektorns digitaliseringsarbete. Men enligt Norling är dokumentet för långt, för luddigt och för tandlöst.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– För oss i offentlig sektor ska en strategi hjälpa till att fatta beslut, göra prioriteringar och staka ut en väg framåt. Jag tycker inte att den här strategin gör det.
Strategidokumentet saknar uttalade principer för beslutsfattande och innehåller mål som riskerar att stå i konflikt med varandra. Digitaliseringen ska vara etisk, inkluderande, snabb, effektiv och transparent – men utan analys av hur dessa mål ska vägas mot varandra i praktiken.
– Kärnan i en bra strategi ligger i vad man väljer bort. När strategin i stället försöker tillfredsställa alla intressen samtidigt, öppnar det upp för målkonflikter, säger Norling och fortsätter:
– Ta ett exempel där en myndighet hamnar i konflikt mellan transparens och säkerhet. Då behöver vi veta vem som har sista ordet. Är det eHälsomyndigheten, DIGG eller någon annan? Utan tydliga ansvarsnivåer är det svårt att hantera målkonflikter.
Strategins fokus bör istället ligga på hur staten kan motverka den fragmentering som följer av kommunalt och regionalt självstyre.
– Strategin borde visa hur vi, utifrån rådande eller förändrad lagstiftning, kan arbeta mer samordnat, och därmed också mer kostnadseffektivt.
Kristian Norling ser ändå positivt på att civilminister Erik Slottnér kallat strategin för ett ”levande dokument” – något som öppnar för förbättringar.
– Det krävs inte så mycket för att göra strategin konkret. Men den måste utformas på så sätt att det går att användas som styrdokument och inte enbart samla olika målsättningar och nya lagar och regler som redan ska implementeras.
