Koncepten var sprungna ur ambitionen att förklara skillnaden mellan företagets marknadsvärde och det faktiska kassaflödet. Ungefär så här gick resonemanget: Investerarna ser och värderar uppenbarligen andra saker än vad som syns i resultat- och balansräkningen, ett kunskapskapital, som då naturligtvis måste mätas, styras och utvecklas.
Som lite mer luttrad inser jag att det kanske inte var just den typen av analyser som präglade börsklimatet under den här epoken.
Jag kommer ihåg när jag åkte runt och missionerade för balanserade styrkort och ständigt möttes av kommentarer som ”det där är väl inget nytt, vi har alltid formulerat mål för kunder, medarbetare och intern effektivitet”.
Vilka bakåtsträvande stofiler jag och mina likasinnade tyckte att de var!