Jan CH Karlsson kallar Lean för en religiös sekt som utövas i hjärntvättande syfte av profeter av alla de slag. Guden heter Toyota. Vem som är Messias framgår inte tydligt, men vi antar att det är Taiichi Ohno, skaparen av Toyotas produktionssystem.
Karlsson har flera poänger i sin text, men hans kritik är svepande och analysen grund. Toyotas utveckling är väl beforskad och beskriven. Att företaget gjort något framgångsrikt är de flesta bedömare överens om. 1960 var biltillverkarna Saab och Toyota ungefär lika stora – 2012 är läget en smula annorlunda. Att anklaga Toyotas produktionsfilosofi för andra organisationers tillkortakommanden klingar således ganska falskt. Och det torde knappast vara Toyotas fel om SKL har problem med sin verksamhetsutveckling.
Vi delar dock Karlssons kritik mot illa genomförda Leanprojekt. Det finns gott om studier som visar att många misslyckas. Men är det verkligen Lean:s fel? Eller Toyotas? Nej, knappast. Tittar vi närmar på skälen till att många förändringsinitiativ (oavsett om de kallas ”Lean” eller inte) havererar så hittar vi andra grundorsaker:
– Förändringsbehovet, själva ”varför-frågan”, är oklar
– Ledarskapet är inte rustat för att leda förändring
– Mål och planer är oklara
– Det finns en övertro på metoder och verktyg
– Den sociala kontexten underskattas
Konsultbranschen förtjänar också viss kritik. Alla ledningskoncept som har ”Lean” i rubriken borde förses med en varningstext: ”Obs! uthålligt ledarskap ingår inte”. Det finns nämligen ingen mirakelmedicin eller snabbfix när det gäller Lean. De kollegor som försöker sälja sådant har själva inte förstått komplexiteten i långsiktigt förändringsarbete. Men… skyll för den skull inte på trosläran när församlingarna misslyckas. Det är inte Lean det är fel på. Diskutera istället ledarskapet i de organisationer som okritiskt försöker kopiera Toyotas lösningar utan att först förstå den bakomliggande ledningsfilosofin.