Inga produkter i varukorgen.
Flipp eller flopp med balanserade styrkort
Att utveckla vården med balanserade styrkort kan bli både succé och flopp. Allt beror på de underliggande motiven till varför man jobbar med verktyget och om styrningen utgår från de anställda.
Balanserade styrkort har växt i popularitet som verktyg och på senare tid spridit sig från näringslivet till offentliga sektorn. Allt fler kommuner och landsting anammar metoden som bedömer verksamheten utifrån fler perspektiv än det ekonomiska, däribland lärande och utveckling samt kvalitet och effektivitet.
– Det kan kännas lockande att kopiera styrinstrument som används av framgångsrika organisationer. Det som ofta glöms bort är däremot att ett och samma styrinstrument sällan utvecklas på liknande sätt eller får samma styreffekter i olika organisationer, säger Elin Funck på Växjö universitet som har skrivit en avhandling om hur verktyget används inom sjukvården.
Disciplin eller utveckling?
I sin studie har hon jämfört ett svenskt landsting som jobbar med balanserade styrkort med erfarenheter i kanadensisk sjukvård. Hon upptäckte stora skillnader i hur framgångsrik metoden var på de olika platserna. Enligt tidningen Sunt Liv användes metoden i Kanada som ett disciplinerande verktyg, där de ansvariga kunde avsättas om de inte uppfyllt de uppsatta målen efter ett år. Det ledde till att verksamheter satte upp lägre mål för att vara säkra på att uppnå dem. Därtill blev personalen rädd för sina svaga sidor.
Delaktighet a och o
I det svenska landstinget hade arbetet med balanserade styrkort däremot ett helt annat syfte. Här användes det som ett internt instrument för kvalitetsutveckling och arbetet började långt ner i organisationen.
Elin Funck menar att det finns en risk att ett styrinstrument vars syfte är att disciplinera de anställda leder till att organisationen fastnar i måttkonstruktioner. Ett styrinstrument som bygger på ömsesidigt ansvar, däremot, anser hon leder till att organisationen lägger större vikt vid processer och handling.
