Kvalitetsåret 2025: Hållbarhet närmar sig kvalitetsfrågorna

Ett tydligt exempel är Stockholms stads arbete inom Klimatkontrakt 2030, där hållbarhet behandlas som en styrningsfråga snarare än ett avgränsat miljöprojekt. Genom att integrera klimatmål i budget, ledningssystem och uppföljning blir klimatomställningen möjlig att följa, prioritera och justera över tid.

Samma systemperspektiv återkommer i vår stora mötesintervju med Bledar Beqiri på SIS, där standardisering beskrivs som hållbarhetsarbetets ”osynliga ryggrad”. Utan gemensamma måttstockar finns ingen trovärdighet, ingen jämförbarhet – och i förlängningen inget förtroende. Här framträder kvalitet som infrastruktur snarare än funktion: något som möjliggör samverkan mellan aktörer, sektorer och länder.

Men 2025 visar också att hållbarhet inte kan reduceras till system och standarder. I intervjun med Malin Thorsén blir affärsmodellens roll avgörande. Organisationer som försöker ”lägga hållbarhet ovanpå befintlig logik” riskerar att bygga in långsiktiga risker i sin verksamhet. Det som mäts, belönas och prioriteras avslöjar organisationens faktiska värderingar – och därmed kvaliteten i hållbarhetsarbetet.

Riskperspektivet blir än mer konkret i panelsamtalet på Kvalitetsmässan, där förre statsministern Göran Persson och flera chefekonomer diskuterar kommunala hållbarhetsprojekt. Den gröna omställningen kräver investeringar i miljardklassen – men riskerna är ojämnt fördelade. När kommuner förväntas bära finansiella konsekvenser av nationellt och europeiskt prioriterade satsningar uppstår ett tydligt styrningsglapp.

Som i så många kvalitetsfrågor landar hållbarhetsområdet till slut i samma slutsats: ledarskapet är avgörande. Neval Bilicis analys av vanliga misstag i hållbarhetsarbetet visar hur ofta arbetet fastnar i policy, otydliga mål och bristande mandat. Klimatledarskap växer fram som ett allt viktigare begrepp – där hållbarhet integreras i beslutsfattande, uppföljning och vardagligt ledarskap.