Han bygger broar för att säkra hållbarhet globalt och lokalt – ”Tror på ständig dialog”

Den drygt 30-åriga mannen som hälsar oss välkomna i Sis lokaler på Solnavägen i Stockholm utnämndes i december till en av framtidens 50 ledare, av Project Management Institute. Redan vid en första anblick är den utmärkelsen logisk. Han är lika delar självsäker som ödmjuk när vi rör oss genom det vidsträckta folktomma kontorslandskapet på nionde våningen. Bledar Beqiri ställer nyfikna frågor, bjuder på kaffe och småpratar om den inredning vi passerar i korridorerna. Här och var står lastpallar uppställda mot väggarna, och skär sig mot den i övrigt stilrena och moderna interiören.

– Sverige var med och lyfte den svenska lastpallen till europeisk nivå, vilket blev standard på europeiska järnvägar år 1957. Så den har nästan en ikonisk status här, säger han.

Själv har han varit på Sis i fem års tid och lett en mängd olika standardiseringsprojekt inom främst hållbarhetsområdet. Han ingår i sektionen för just miljö- och energi och hans huvudfokus just nu är att starta upp en teknisk kommitté på europeisk nivå som ska arbeta med hållbar gruvnäring, utifrån nya behov kopplade till Europeiska kritiska råmaterialakten.

Det har skett mycket internationellt men inte så mycket på europeisk nivå, förklarar Bledar Beqiri.

– Nu försöker vi titta på hur vi kan arbeta med de här lokalt, särskilt när det kommer till att tillgängliggöra den här infrastrukturen för små och medelstora företag och säkra deras konkurrenskraft – för de stora företagen har redan ganska bra koll. Det är ett viktigt men extremt utmanande arbete, säger han.

Den största utmaningen handlar om att nå fram och hitta rätt nivå på diskussionen.

– Det finns som sagt en stor internationellt mognad gällande den här typen av standardisering. Vissa undrar därför ”försöker ni uppfinna hjulet på nytt?”, när vi försöker översätta den här informationen på europeisk nivå. Men det är ju inte det vi gör, vårt arbete leder till att den europeiska gruvindustrin får goda förutsättningar att följa nya lagkrav – för det blir svårt att ändra i efterhand, om fem-tio år, säger han.

Bledar Beqiri tvekar inte en sekund när han får frågan om hur stor del av standardiseringsprojekten som handlar om kommunikation.

– Det är ju i stort sett allt! Som projektledare är en av de viktigaste principerna konsensus. Både mindre aktörer och större aktörer ska sitta med vid bordet, få möjligheten att göra sin röst hörd och förstå varandras behov, säger han med eftertryck.

Fastnade för Sis

I vissa situationer behöver Bledar Beqiri agera diplomat och vända och vrida på alla deltagares olika perspektiv, för att kunna nå fram till den där heliga konsensusen. Att vara svensk är en fördel i den rollen, förklarar han.

– Svenskar har ett väldigt gott anseende. När vi är med vid bordet får vi gehör, trots vår storlek. Det ser vi till exempel nu när vi har lyft fram strategisk ledning i samtalet om gruvnäringen. Andra länder litar på Sverige, och det kan nog förklaras med det batteri av kunskap vi har samlat på oss de senaste hundra åren.

Hur hamnade han då här, bland internationella experter och beslutsfattare? Bledar Beqiri studerade hållbart företagande och ledning på Gotland under ett år. Under denna period arbetade han extra som internrevisor på en hotellkedja, och granskade just miljöledningssystemet.

– Jag tyckte det var intressant med miljöledningssystem och allt som ingick i det, men ville lära mig ännu mer. Jag visste att det fanns ett europeiskt och ett globalt standardiseringsorgan, men det var först när jag upptäckte att det också finns en standardiseringsorganisation i Sverige som jag insåg att jag faktiskt skulle kunna arbeta med detta på ett konkret sätt, säger han.

Väl på Sis hamnade han först inom stålområdet, sedan förpackningar och plast, fjärrvärme och fjärrkyla, koldioxidinfångning och lagring (CCS), och nu senast hållbar gruvnäring.

– Det finns så mycket att standardisera, och därmed att kunna hjälpa till med. Det är just standardiseringen jag ska kunna, även om jag har ett specialintresse för hållbarhet. Men de grupperna jag arbetar med har den tekniska expertisen. Och det är nog en av de bästa sakerna med mitt jobb, att jag får lära mig så mycket nytt hela tiden – från oerhört kunniga personer!

Så hur står sig då Sverige när det kommer till hållbarhet som en del av kvalitetsinfrastrukturen? I framkant enligt Bledar Beqiri.

– Kvalitet har gått från att handla främst om produkt- och tjänstekvalitet till att handla mycket mer om så kallad ”broad quality”, vilket innebär att man tittar på hela produktionskedjan – från början till slut, säger han och tillägger:

– Många av våra företag har representanter i de tekniska kommittéerna och industrin exporterar jättemycket innovation – och det kan fortsätta mycket tack vare standardisering.

Utan måttstock ingen framgång

Standarden har alltså en avgörande roll i hållbarhetsarbetet, förklarar han, och kallar kvalitetsinfrastruktur ”den osynliga ryggraden i klimatarbetet”. Utan exakta mätningar, standardiserade riktlinjer och trovärdig certifiering finns det egentligen inget sätt att bevisa att klimatåtgärder faktiskt fungerar. Och om man inte mäter utvecklingen av sitt hållbarhetsarbete går det inte heller att specificera varför någonting brister och varför någonting fungerar bra.

Det går inte att göra jämförelser länder emellan utan standarder. Jämförelser av till exempel växthusgasutsläpp för att följa upp klimatmål och uppfylla internationella åtaganden så som Parisavtalet. Genom att sätta siffror på sitt arbete ger företagen också konsumenter en chans att jämföra och förstå hur företag håller upp sin del av avtalet.

Därutöver blir standarder också hjälpmedel.

– Många av de hållbarhetsstandarder vi presenterar refererar till andra typer av standarder och annan lagstiftning – vilket skapar en större förståelse för samhället i stort, säger han.

Det råder ingen tvekan om att Bledar Beqiri är på rätt plats och i rätt roll. Hans röst får en djupare klang när han fortsätter att bena i standardernas faktiska värde.

– Standarder får oss att samla oss kring problemen, och går dessutom att presentera som den mest objektiva lösningen på problemen. Vi behöver bli bättre på att rapportera och vi behöver rapportera det på ett trovärdigt sätt, i siffror. Standarder hjälper till med det.

Han sätter också stor tilltro till den nya tekniken, och förklarar att digitalisering och automatisering spelar en allt större roll i framtidens kvalitetsinfrastrukturssystem.

– Genom att använda AI till exempel kommer vi kunna skapa realtidsövervakning av utsläpp, förbättra transparens och effektivisera verifieringsprocesser. Ett digitaliserat kvalitetssystem skulle kunna automatisera klimatrapportering, förhindra manipulation av data och skapa globala plattformar där aktörer kan samarbeta på ett mer effektivt sätt.

Solen står högt på himlen utanför konferensrummets fönster, och gnistrar i Hagastadens futuristiskt byggda torn. Utan standarder hade de inte stått där i all sin prakt men ändå är standardiseringsarbete i mångt och mycket ett ”bakom-kulisserna-jobb”. Människor förväntar sig att allt omkring dem ska hålla en hög standard, det är först när något brister som det osynliga slitet uppmärksammas.

Bledar Beqiri återkommer ständigt till betydelsen av samverkan, och lusten att vilja lära av varandra.

– Sverige deltar i flera utvecklingsprojekt runtom i Europa. Jag ska till exempel till Nordmakedonien om två veckor för att lära mig mer om deras kvalitetsinfrastruktur. Jag tror verkligen på att ha en ständig dialog. Ibland blir det svåra diskussioner med länder som är långt ifrån ens eget perspektiv, men man kan kommer alltid överens i slutändan, säger han.

Nytt blod säkrar engagemang

Att skapa samförstånd kring alarmerande frågor, och att göra detta genom att bygga gemensamma måttstockar, det kräver har rätt sorts retorik och att man kan argumentera för sin sak, men också en utrpräglad lyhördhet gentemot såväl intressenter som experter. Det är en svår balansgång.

Bledar Beqiri sätter sin tilltro till den yngre generationen och åker ofta ut och pratar med universitetsstudenter för att väcka engagemang kring sitt fält. När han pratar med studenter vill han alltid förmedla att studenterna förr eller senaste kommer möta standarder i sitt yrkesliv.

– I och med att alla kommer stöta på dem blir det en konkurrensfördel att redan på förhand ha lite koll. Det behöver inte bara vara standarder som baseras på ledningssystem som när jag studerade, det kan lika gärna vara standarder för förpackningsdesign om man vill arbeta med det. Den som vill arbeta med cirkulära affärsmodeller kan i stället fokusera på den typen av standarder, säger han och tillägger:

– Det är ganska vanligt att till exempel ingenjörsstudenter inte har koll på vad standardisering kan göra för skillnad, men efter att man berättar om det får många upp ögonen för hur allomfattande det är.

Han känner igen det från sin egen studietid. Inställningen var att han när han var klar med studierna så skulle han arbeta på ett specifikt företag av något slag och fokusera på en specifik sak. I sin nuvarande roll på Sis upplever han att han kan göra större skillnad.

– Det var så påtagligt när jag var på FN:s klimatkonferens COP29 i november, att alla aktörer tänker olika och är präglade av helt olika kulturer. Egentligen är det ett mirakel att vi kan komma överens och tillsammans, trots skilda meningar, få världen att fungera.