Ska framtidens standarder verkligen bidra till kvalitet och utveckling i företag och verksamheter, behövs tre förändringar menar hon.
1. Kompetenskrav i hela kedjan
Åsa Lindow menar att det är anmärkningsvärt att det inte finns någon reglering eller inträdeskrav när det gäller revidering av standardens krav, vilket leder till att kvalitetsarbetet utförs av personer utan tillräcklig förståelse för och erfarenhet av strategiskt ledningsarbete, menar hon.
– Det är klart att det finns revisorer som är kompetenta och erfarna och kan det här. Men som regel tappar man 90 procent av den kvalitet som finns i standarden under vägen från standard, via ackrediterings- och certifieringsorgan, till företagen, säger Åsa Lindow.
Hur ska man då komma tillrätta med denna brist på kompetens, som hon menar finns i hela kedjan. Hon berättar att idag fokuserar till exempel Swedac, Sveriges ackrediteringsorgan, på branschkunskap snarare än på förståelse för ledningssystem och tolkning av krav mot affärsnytta. Det leder i förlängningen till att revisorer kan vara experter på ett visst verksamhetsområde men sakna insikt i hur ledningssystem fungerar.
Lösningen? Att i standarden införa obligatoriska krav på utbildningsnivå, erfarenhet för att få arbeta med de här frågorna.
– Vi behöver revisorer som kan ställa rätt frågor och förstå affärsprocesser, inte bara bocka av krav i en checklista. Det skulle höja kvaliteten i hela ledningssystemet, säger Åsa Lindow och fortsätter:
– Branschen behöver fler med affärsutvecklingsglasögon och färre med dokumentglasögonen, det vill säga mer ”affärstolkning” av standardens krav.
2. Enklare och tydligare språk i standarderna
En av styrkorna med standarderna för ledningssystem, som framför allt Iso 9001, är att de är utformade för att kunna tillämpas i alla olika branscher. De är flexibla ramverk snarare än detaljerade regelverk, vilket ger företag frihet att anpassa dem efter sin verksamhet, organisation och affärsidé.
– Språket i standarden är lite byråkratiskt och formellt och gör det onödigt svårt att tolka till företagets bästa.
Det vore därför bra om standarderna kunde formuleras med ett enklare språk, nästa gång de revideras.
3. Krav på utvärdering och uppföljning
Många företag fastnar i dokumentation snarare än i faktisk förbättring, vilket är det som ledningssystemet ska leda till. Enligt Åsa Lindow är en orsak att det saknas tydliga krav på att standardernas effekter faktiskt ska utvärderas och leda till konkreta förbättringar.
– Standarden bör tvinga företagen att samla in fakta, analysera den och fatta beslut baserade på slutsatserna i mycket större utsträckning än idag, säger hon.
Idag finns visserligen krav på att företag ska genomföra interna revisioner såväl som att ledningen ska göra en genomgång, men i dagens verklighet blir dessa ofta rutinmässiga – och utan verklig effekt.
– Ska vi ändra någonting på standarderna så ska vi tydliga krav på underlag, analys och utvärdering
För då kan man som revisor säga att okej, på vilket sätt har du utvärderat detta? Och sen kan man bedöma om det är en riktig utvärdering, och om man kommer fram till att det inte är det. Då kan man sätta en avvikelse på det.
– Och så pushar man dem in i att bli bättre på det. Och då skapar vi förbättringar på riktigt.
Fakta
Det här är kvalitetsinfrastruktur
Kvalitetsinfrastruktur är det system av organisationer, regler och processer som säkerställer att produkter, tjänster och system uppfyller krav på kvalitet, säkerhet och effektivitet. Det omfattar standardisering, ackreditering, metrologi (mätvetenskap), provning och certifiering. I Sverige ansvarar Swedac för ackreditering, medan SIS (Swedish Institute for Standards) är med och tar fram standarder. Rise arbetar med metrologi, och företag som exempelvis Intertek och DNV utför provning och certifiering.
Kvalitetsinfrastruktur är avgörande för innovation, konkurrenskraft och konsumentskydd. Den säkerställer att produkter uppfyller både nationella och internationella krav, vilket underlättar handel och stärker förtroendet mellan företag, myndigheter och konsumenter.