Inga produkter i varukorgen.
Prisas för uppsats om socionomer på små orter
Arbetsmiljö Hur är det att arbeta som handläggare inom socialtjänsten i en liten kommun och samtidigt bo i kommunen? Att träffa på klienterna i mataffären? Och finns det riktlinjer för hur man ska agera? Det ämnet tas upp i uppsatsen som nu belönats med årets socionomstipendium.
Felicia Arvidsson och Lisa Nilsson tog examen från socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet i våras och nu belönas de med Visions socionomstipendium för bästa uppsats inom socialt arbete. Uppsatsen de skrivit heter ”Att bo och arbeta i en liten kommun”.
– Vi kom fram till att det inte fanns några skriftliga riktlinjer på någon av de fyra arbetsplatserna vi undersökte, dock fanns det några muntliga uttalanden, berättar de.
Riktlinjerna handlar om att handläggarna aldrig hälsar först vid mötet med klienterna efter arbetstid, att inte handlägga en grannes ärende om det finns möjlighet att byta med en kollega och att hänvisa till arbetstid om en klient vill prata om ett ärende på fritiden.
Svårt med riktlinjer
Många av handläggarna upplevde att det skulle vara svårt att ha generella riktlinjer eftersom det är så individuellt hur klienten reagerar och att riktlinjerna inte alltid skulle kunna efterlevas som i fallet att byta klienter med varandra när arbetsgruppen är liten.
Handläggarna i studien hade utvecklat strategier för att hantera gränsdragningen mellan att vara professionell och privat. Vissa undvek platser som de visste att klienterna ofta var på och vissa gick omvägar om de såg klienter.
– Svårast var det för handläggarna som arbetar inom barn och familj, troligtvis beroende på att ärendena ofta inkommer i form av anmälningar och inte på eget initiativ av klienterna. Relationen kan då vara lite mera spänd från klientens håll och risken för att möta arga eller ledsna klienter efter arbetstid upplevdes högre.
