
Doktoranden Sofia Serholt har undersökt hur mellanstadieelever i en västsvensk grundskola interagerar med en så kallad humanoid robot med människoliknande kropp, huvud och armar i klassrummet.
Hon har bland annat testat hur barnen reagerar på vanliga undervisningsinstruktioner som ges av antingen en robot eller en lärare för att bygga en Legofigur, men även analyserat barnens reaktioner på robotens sätt att prata och röra på sig.
Studien visar att eleverna svarar på frågor som ställs av roboten, och agerar som om roboten är en betydelsefull aktör i klassrummet.
– Resultaten visar att barnen är villiga att lyssna på anvisningarna från roboten, men att de till skillnad från samspelet med läraren inte söker hjälp från den när de inte förstår, säger Sofia Serholt.
Men det finns också många etiska utmaningar, vilket framkommer i intervjuer och enkätundersökningar med lärare och elever.
− Hur säkerställer vi barnens integritet och vad blir konsekvenserna av robotar i klassrummet på sikt? Och vem bär ansvaret för robotar i skolan, inte bara i relation till vad som sker i klassrummet, utan även i händelse av oförutsedda och negativa konsekvenser som kan inträffa? Dessa frågor måste hanteras innan robotar kan ses som en möjlig teknologi i skolan, säger Sofia Serholt.
Sammanlagt genomfördes sex olika studier. Roboten som användes i de första tre studierna var av typen Nao och utvecklad genom EU-projektet Emote.
Avhandlingen hittar du här Child–Robot Interaction in Education.