Statliga insatser kan bli effektivare

Riksrevisionen lämnar varje år en rapport som bygger på de viktigaste iakttagelserna från dels granskningen av myndigheternas årsredovisningar, dels granskningen av effektiviteten i de statliga insatserna.

Som KvalitetsMagasinet tidigare uppmärksammat visade Riksrevisionens senaste revisionsrapport att de 225 statliga myndigheterna genomgående höll hög kvalitet på sina årsredovisningar för 2019. För endast tio myndigheter lämnade Riksrevisionen en så kallad modifierad revisionsberättelse, som visar att det finns brister av väsentlig karaktär. Det är mindre än hälften jämfört med 2018 då 21 myndigheter fick anmärkningar.

Utrymme för effektiviseringar

Men när det kommer till effektiviteten i de statliga insatserna finns däremot fortfarande en förbättringspotential, visar Riksrevisionens granskningsrapport.

Rapporten bygger på en granskning av 39 olika områden inom statlig förvaltning. De områden som granskas varierar år från år.

Det samlade intrycket är att flera av de insatser som granskats fungerar väl, men att det finns utrymme att genomföra förbättringar inom flera verksamhetsområden.

– Statsförvaltningen har ett komplext uppdrag där förutsättningarna ständigt förändras. Då måste även arbetssätten utvecklas. Vi ser att detta ofta görs, men att vissa områden förblir problematiska år efter år, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Föråldrade it-system

Ett problemområde har bland annat att göra med föråldrade it-system. Andra iakttagelser som Riksrevisionens gjort handlar om bristfälliga konsekvensanalyser, förberedelser och kostnadsberäkningar inför beslut om till exempel stora investeringar – något som i flera fall har bidragit till att statens insatser inte har utformats så att de fungerar effektivt.

– Regeringens beslutsunderlag har varit otillräckliga. I vissa fall har det saknats analyser både av vilka problem som ska avhjälpas och vilka tänkbara effekter som insatserna kan ge, säger Helena Lindberg.

Behov av samordning

I sin rapport pekar Riksrevisionen även på fortsatta utvecklingsbehov när det gäller samordning och informationsutbyte mellan myndigheter, liksom av hur olika statliga insatser följs upp och utvärderas. Dessa brister får bland annat till följd att tidigare erfarenheter inte tillvaratas på ett effektivt sätt och utnyttjas när verksamheter behöver förändras eller omprövas.