”Välfärdstjänster – varför rör de upp så mycket känslor?”

Den svenska politiska debatten har i flera decennier präglats av frågan kring driftsformer av offentlig verksamhet. Oenigheten verkar dock bara gälla delar av den offentliga verksamheten. Om vi exempelvis tar en förskola, så har den två stora kostnadsposter: lokalen och personalen. Det verkar inte alls vara politiskt kontroversiellt att lägga ut fastighetskostnader (=byggnation, underhåll, förvaltning) på entreprenad, medan däremot personalkostnader är föremål för en het politisk debatt.

Att det finns problem med nuvarande system för konkurrensutsättningar råder det nog ingen oenighet om, utom möjligen hos vissa extremt marknadsvänliga debattörer. Frågan är väl bara om man löser dessa problem bäst genom att riva ner nuvarande system med valfrihet för samhällsmedborgaren och återuppbygga monopolen, eller om man ändrar inom befintligt system?

Bakgrunden är att vi fram till 80-talets slut hade offentligt driftsmonopol på välfärdstjänster. Något som ledde till en effektivitets-, kvalitets- och trovärdighetskris i början av 90-talet. För att råda bot på detta föddes idéerna om konkurrensutsättning av offentlig verksamhet, friskolor etcetera.

Systemen har utvärderats vid flera tillfällen bland annat i en rapport från SNS 2011, i en ESO-rapport 2017, samt i en rapport från IFN 2021 och säkert många fler. Alla dessa rapporter konstaterar att påståendet att de privata alternativen skulle vara så mycket effektivare inte stämmer. Däremot har valfriheten och tillgängligheten för samhällsmedborgaren ökat betydligt.

Välfärdforskaren Jonas Berg har också konstaterat att vi inte kan tala om någon ”marknad” för välfärdstjänster eller skola, utan att det rör sig om att offentlig sektor tillhandahåller de tjänster som man åtagit sig till medborgaren, fast på ett annat sätt.

Debatten har varit väldigt fokuserad på välfärdsföretagens eventuella vinst. Eftersom denna i genomsnitt är cirka 3 procent av kostnadsmassan, utgör den en förhållandevis liten del jämfört med om verksamheten drivs rationellt och effektivt. Någon debatt om fördelning av eventuella förluster verkar inte heller existera.

Det tråkiga är att frågan har blivit så polariserad och politiserad att man inte kan föra en rationell diskussion baserad på fakta om systemens för- och nackdelar. Inte heller hur man skulle kunna utnyttja fördelarna och åtgärda nackdelarna. Dessutom förefaller skillnaderna i mål inte vara särskilt stora, utan debatten rör mest vilka medel vi ska använda för att uppnå dem.

Vi har vid flera tillfällen konstaterat att i samband med att man la ut offentlig verksamhet på privata aktörer (konkurrensutsättning och friskolor) ofta missade i uppföljningen. Lägger man ut något på en extern part så måste resurser avsättas och kompetens byggas upp dels för att utarbeta själva kravspecifikationen och dels för uppföljningen, så kallad beställarkompetens. När det gäller friskolor missade man också seriositetskrav i form av ägarprövning etcetera.

Vi kan konstatera att det verkar saknas både brett politiskt och folkligt stöd för att gå tillbaka till offentliga monopol. Samtidigt finns det en enighet om att betydande brister i dagens system måste åtgärdas för att förtroendet för systemen ska kvarstå eller återupprättas. Därför behövs en seriös debatt om mål och verkliga problem, där vi diskuterar för- och nackdelar med de olika medlen baserat på fakta – utan pajkastning och slagordsretorik. Det som då kommer visa sig är att skillnaderna troligen är mindre än man från politiskt håll gjort gällande.

Anders Kron & Mikael Wallgren, Convendor AB

Fotnot: Convendor är ett kunskapsföretag som agerar rådgivare, utbildare och inspiratör åt företag och offentlig sektor med förändring av organisation, ledning och styrning.