Styrningsmodellen som höll ihop kommunen i flyktingkrisen

När flyktingmottagandet ökade stod många kommuner inför snabba beslut om lokaler, verksamhet och bemanning. I Östra Göinge valde kommunen att hålla fast vid den infrastruktur som redan fanns, i stället för att bygga upp verksamhet som riskerade att bli svår att bära över tid.

– Det kom lite tidigare här än på andra ställen, eftersom vi hade alla förutsättningar med många tomma lägenheter, ett gammalt sanatorium och ett hotellkomplex som inte var särskilt aktivt. Det var en grogrund för att det skulle bli ett stort mottagande.

Prövningen blev särskilt tydlig när inflödet senare minskade. Målgruppen som kom till kommunen hade hela tiden varit rörlig, säger Merete Tillman. Många flyttade vidare när de fick uppehållstillstånd eller etablerade sig på andra orter.

– Vi har ju haft en stor fluktuation hela tiden. Men när det då inte fylldes på så blev det ju extremt tydligt hos oss så snabbt och då har vi ju sett att det prövar vår modell.

Det handlade inte bara om resurser, utan om förmågan att hålla ihop kommunen som helhet. När förutsättningarna förändrades behövde verksamheterna undvika att tänka i stuprör, enligt Merete Tillman.

– När det är glass och karamell och man bygger på är det en sak. Men man kan inte sitta och hålla på sina pengar, utan det är helheten som gäller.

Så fungerar den tillitsbaserade styrningen

För Östra Göinge har det varit avgörande att svåra beslut inte fattas först när situationen blivit akut. Genom tydliga uppdrag, förberedda underlag och en bred förståelse för rollfördelningen har kommunen kunnat agera innan handlingsutrymmet försvunnit.

Men mandatet är inte obegränsat.

– Det man behöver klargöra är att man har ett stort mandat inom sitt område som man sedan inte går utanför.

För Merete Tillman, som tillträdde 2021, är flyktingmottagandet ett exempel på hur styrmodellen fungerar i praktiken. Den bygger på tydliga politiska uppdrag, mandat till förvaltningen, en stark tillit och en uppföljning som ska ge överblick utan att skapa detaljkontroll.

– Det har varit en förutsättning för att vår Göingemodell ska funka att alla vet sin spelplan. Man får beställningen från politiken och man följer inriktningen och det som bestäms, säger hon.

I Östra Göinge har den så kallade Göingemodellen blivit ett sätt att kombinera tydlig politisk styrning med stort handlingsutrymme för förvaltningarna.

– Vi bygger den tillitsbaserade styrningen på att det faktiskt finns en tillit mellan politiken och förvaltningen. De vet att vi inte föreslår någonting för dem som inte är väl genomtänkt och vi har jättemycket dialog under tiden som arbetet sker.

Ansvar och förbättringsarbete ska ägas på rätt nivå

Samtidigt är Göingemodellen inte bara en fråga om politiska beslut. Den handlar också om hur mycket kontroll en ledning egentligen behöver ha.

– Jag har ju koll på det mesta, men jag har ju ingen kontroll. Jag har inget behov av att ha kontroll heller.

För henne är skillnaden viktig. Ledningen behöver förstå helheten, men varje fråga ska inte behöva vandra upp och ner i organisationen.

– Jag ska inte behöva gå upp och ner hela tiden för att stämma av.

I stället behöver ansvar och förbättringsarbete ägas på rätt nivå.

– Det är ju där jag tänker enhetscheferna har mandat, avdelningscheferna, sektionscheferna, allt vad det nu heter. Man måste kunna äga mycket utav det.

Därmed blir uppföljningen en balansakt. För lite information gör att ledningen tappar överblicken. För mycket rapportering riskerar att skapa tröghet och kontrollapparat.

– Sen är det ju konsten att veta vad är det då som behöver sippra upp för att vi ska få koll på helheten.