Har under åtskilliga år följt vad som skrivits om beslutsfattande. Ett exempel: ” Även om det är ledsamt måste man konstatera att våra hjärnor predisponerar oss till att göra bedömningsmissar vid beslutsfattande” (Campbell).
Genomgående varnar man för människans stora svaghet att omedvetet låta sina bedömningar påverkas av egoistiska känslor såsom personliga preferenser, egennytta och ovidkommande lojaliteter. Det som Emma Pihl i sin krönika i Kvalitetsmagasinet nr 2:2010 kallar den så träffsäkra magkänslan måste, så vitt jag kan förstå, till stora delar påverkas av just denna svaghet!
Se oönskade fakta
En annan svaghet som magkänslan därför också lätt missar och som måste beaktas vid beslutsfattande är vår obenägenhet att inte ta till oss oönskade fakta som exempelvis risker. Det finns gott exempel på grova missar inte minst när det gäller infrastrukturprojekt. Bland annat en dansk undersökning som analyserat 250 projekt och visar att nära 90 % av dem grovt underskattat existerande problem, vilket lett till allvarliga konsekvenser. Tunneln under Hallandsåsen är ett exempel. För att råda bot på detta gäller det att på ett systematiskt sätt alltid identifiera alla större risker och hantera dem professionellt.
Stor samstämmighet råder om att ett klokt beslut måste föregås av prestigelösa diskussioner i en mångsidigt sammansatt grupp så att bland annat olika särintressen får brytas mot varandra. Det kan vara mycket nyttigt att någon i gruppen får agera djävulens advokat inte minst för att bättre identifiera riskerna (jfr sid 37 i Kvalitetsmagasinet nr 2/10). På så sätt skapar man större möjligheter att med en samlad, bred bakgrund nå fram till det för helheten bästa resultatet, något som en ensam person eller en homogent sammansatt grupp sällan klarar! Mångsidighet bakom beslut bäddar för beslut som inte minst ger stor konkurrenskraft!
äs Emma Pihls krönika via länken nedan: