Vem fattar bäst beslut, robot eller människa?

Beslutsfattande är den mäktigaste faktorn inom ledarskapet. Det är avgörande att i tid fatta rätt beslut och samtidigt grunda det på en tillförlitlig och riktig information. Ledningens beslut påverkar hela företagets inriktning och därmed även uppnådda resultat.

Ett bra beslutstöd är därför en förutsättning för effektivt ledarskap. Ett bra beslutsstöd bygger på statistisk analys för att kunna dra rätt slutsatser. Det ger ledningen möjlighet att urskilja viktiga trender, se relevanta förändringar på marknaden och fatta beslut i rätt tid. Om detta inte fungerar ökar risken för att verksamheten styrs av slumpen och irrationella antaganden.

Här har vi ett problem. De människor som fattar besluten är sällan felfria och ofta irrationella. Detta har beskrivits av psykologen D. Kahneman, författaren till ”Tänka, snabbt och långsamt”. Hans arbeten om beslutsfattande bygger på banbrytande evolutionsbiologi som, i motsats till vad Milton Friedman länge har predikat, visar att nutidens marknadsaktörer är ganska irrationella och ofta begår misstag. Våra bedömningar som grundas på intuition, visar sig ofta leda fel. Att tänka snabbt är kanske bra men att tänka statistiskt är nog betydligt smartare.

Eftersom det mänskliga felandet kostar tid och pengar så har vi anledning att fråga om intelligenta robotar är bättre på beslutsfattande än vi själva? Sådana robotar finns redan idag, till exempel inom så kallad högfrekvenshandel, vården, industrin och vi kommer säkert möta ännu fler inom en ganska snar framtid.

Isaac Asimov skrev om en intelligent robot redan på 50-talet i boken ”Jag Robot” och D Adams skapade den superintelligente roboten Marvin i ”Liftarens Guide till Galaxen”. Det skulle vara mycket lätt för Marvin att styra samtliga processer i företaget rätt samt göra träffsäkra prognoser och snabba, dugliga analyser. Han skulle rent av kunna bidra till ökat stabilitet, trevnad och trygghet i hela verksamheten. Hans beslut skulle bygga på fakta, data och mätningar. Inget skulle lämnas åt slumpen. Men även om Marvin är superintelligent och kapabel att hantera mycket data så återstår det en hel del som han antagligen inte kan hantera.

Arbete med affärsmål och beslut kräver en utvecklad social förmåga, kunskap, förståelse och erfarenheter som robotar ännu inte har. En robot med bästa programvara kan i sammanhanget knappast tävla med en människa, men den kan säkert stödja den mänskliga utvecklingen. Även om en människa inte är felfri så har den nog en betydligt bättre förmåga att få en bild av andras kompetens, motivation, drivkrafter och utvecklingspotential. Vi kan säkert dra nytta av Marvins goda talanger inom flera verksamheter, men han borde nog inte sitta på ledande poster eller i styrelser. Där borde vi kunna prestera bättre beslut genom förbättrad ledningskvalitet.

Göran Lande, konsult Quality Engineering