Han göder hopp på en hopplös plats – här är Kumla-chefens bästa råd inför förändringsledning

Jacques Mwepu har arbetat halva sitt 60-åriga liv inom Kriminalvården. Innan han blev anstaltschef på Kumla ledde han bland annat Kriminalvårdens utlandsverksamhet och har även varit chef för Hinseberg, Sveriges största kvinnofängelse. Hans internationella karriär innefattar bland annat två års tjänstgöring som kriminalvårdsrådgivare vid FN:s fredsbevarande insats i Elfbenskusten, och ett uppdrag som kriminalvårdsexperter vid EU-utrikes tjänst i Bryssel där han var placerad i drygt två år.

– Oavsett var jag befinner mig handlar en stor del av mitt arbete, och personalens arbete, om att återskapa hopp. Min bestämda uppfattning är att jag har hamnat rätt, för jag får chans att arbeta med de som ingen vill ha i samhället. Jag får ynnesten att ge dem framtidstro, säger han.

På frågan om hur nya utmaningar i samhället präglar hans arbete kommer svaret blixtsnabbt.

– Den anda vi lever i just nu är mer intolerant än tidigare. Titta på migrationspolitiken och kriminalpolitiken till exempel. Folk verkar tro att ungdomarna förr i tiden var skötsamma. Det är möjligt att de inte sköt varandra så som de gör idag – men även vid 68-rörelsen tyckte Sverige att vi hade förlorat kontrollen över ungdomen. Det var inte en lösning då med hårdare straff – och det är inte en lösning idag. Vi måste arbeta förebyggande och bryta ny rekrytering av ungdomar till en kriminell karriär.

För att lyckas flytta fokus till ett förebyggande förhållningssätt behövs en rejält mått förändringsförmåga. Vad krävs då för att leda förändringsarbete i högst utmanande miljöer?

Enligt Jacques Mwepu finns det fem avgörande faktorer varje förändringsledare måste ha med sig för att nå framgång:

• Positiv förstärkning

• Tålamod

• Hoppfullhet

• Tillit

• Att tro på det man själv säger

Om en ledare lyckas förmedla och hantera dessa faktorer genom tydlig kommunikation finns goda chanser att uppnå målen menar han.

Alla människor har en erfarenhetsbank med båda goda och dåliga minnen och erfarenheter. Även om det är konstruktivt att gå igen de dåliga, för att på bästa sätt undvika onödiga risker, behöver en ledare också våga påminna medarbetarna om positiva erfarenheter av förändring förklarar Jacques Mwepu. Men det måste vara ett väl förankrat förbättringsarbete som man själv tror är genomförbart.

– Annars försvinner tilliten väldigt fort. En ledare måste på ett övertygande sätt kunna bevisa att den tror på sina egna ord. Det gör man bäst genom att inspirera och uttrycka stor entusiasm inför uppdraget. Var synlig, men framförallt: se medarbetarna.

Trots att Kumla-chefen har nästan 800 medarbetare anstränger han sig att komma ihåg namnet på de flesta av de som kommer i kontakt med honom. Hans minnesregel är att alltid fråga något personligt när han träffar någon första gången. Det kan vara allt ifrån studieort – och varför personen valde att studera just där – till vad personens husdjur heter. Sedan knyter han ihop förnamnet med den personliga detaljen.

Jacques Mwepu vet hur det är när det är som värst, för han har gått igenom det, förklarar han. Men han vet också hur det är när det är som allra bäst, vilket han använder som ett motgift i utmanande tider. Hoppfullheten blir ännu mer motståndskraftig om den får speglas i en annan människas förhoppningar, tillägger han.

– En människas förmåga att känna hopp är både genetiskt och miljöbetingat. Jag växte upp utan en mamma och senare även utan min pappa. Jag tvingades hitta andra i min omgivning som ville mig väl och som var på min sida. Det behöver man lära sig att göra även i yrkeslivet, säger han.

Alla människa har olika disposition vad det gäller utveckling, menar Jacques Mwepu. Vissa är snabba och andra tar längre tid på sig. Där kommer tålamodsaspekten in. Att stressa på någon under en förändringsprocess är dömt att misslyckas. Det gäller oavsett om det är en klient på anstalten eller en personal under ett nytt arbetsprojekt.

– I den ansträngda vardagen får ofta kvantitativa krav mer utrymme än kvalitativa krav vilket skapar stress hos de som löser uppgiften bland intagna, i en tuff miljö. Jag vill själv bli bättre på att leva som jag lär, och blir mycket inspirerad av personalens uthållighet och förmåga när jag besöker avdelningarna, säger han.

Trots att han har hyllats för såväl sitt empatiska ledarskap, som sitt sommarprat i P1 och sin bok ”Från Kongo till Kumla” på samma tema, är Jacques Mwepu inte utan självinsikt. Det hade varit dåligt för karaktären förklarar han.

– Vissa tycker nog att jag är lite väl kontrollerande ibland. Alltså, de flesta skulle säga att jag leder tillitsbaserat för om jag känner mig helt trygg med en anställd leder jag den knappt alls – då kollar jag bara på eventuella avvikelser. Däremot kommer jag alltid leda mer kraftfullt när det inte fungerar som det ska. 

– Det vi tar i hand på ska genomföras och om vi tappar bort oss måste vi snabbt justera riktningen. Allt för att den som är intagen ska få ett bra bemötande och en så bra behandling som möjligt. Det är ju för de intagna, och i förlängningen hela samhället, som vi finns till för – för att göra Sverige tryggare och säkrare.