Struktur och kultur – den bortglömda balansen i kvalitetsledning

Det som värmer mest är förstärkningen kring kvalitetskultur, värderingar, beteenden, engagemang och etiskt agerande. Dessa ord har länge haft en självklar plats i forskningen och i många organisationers faktiska vardag – men i standardens språk har de varit märkligt frånvarande. Det är därför hoppfullt att de nu får en tydligare roll.

Men ändå saknas något.

För i min värld – och i många av de organisationer jag arbetar med – står och faller kvalitetsarbetet med förmågan att skapa samspel mellan struktur och kultur. Den ena ger riktning, tydlighet och form. Den andra ger liv, engagemang och mening. Och det är först när dessa två system – ledningssystemet och kulturen – flätas samman, som kvalitetsledning verkligen fungerar.

Det här samspelet är inte bara ”trevligt att ha”. Det är avgörande. För ett ISO-system som lever i sin egen värld, vid sidan av verkligheten, blir snabbt en digital koloss. En administrativ skugga där kraven uppfylls på papper, men inte i praktiken. Och en kultur utan struktur – ja, det blir ofta engagerat kaos.

Därför saknar jag ett tydligt stycke i den nya ISO 9000 som säger just detta: att kvalitet kräver både struktur och kultur – och att de måste samspela. Det vore ett enkelt, men kraftfullt sätt att hjälpa verksamheter hitta balansen mellan mallar och mening. Mellan efterlevnad och utveckling.

Jag är glad att ISO 9000 rör sig i rätt riktning. Nu ser jag fram emot att ISO 9001:2026 får samma nyansrikedom – och kanske till och med lite mod att säga det som alla redan vet: kvalitet är aldrig bara en procedur. Det är alltid ett samspel mellan människor och system.

Först då blir det verklig förbättring.

Andreas Odhage

Krönikör i Kvalitetsmagasinet, Förbundsordförande SFK och partner Force Agile Sweden.

Författare till Jakten på papperstigern och skapare av 95 teser för kvalitetsledning.