Den modigaste chefen är den som säger: Jag hade fel

Att säga ”jag hade fel” är ett av de mest kraftfulla verktygen en ledare har. Ändå är det sällsynt – de flesta av oss är rädda för det. Vi har byggt upp en bild av ledarskap som handlar om att alltid ha svaren, stå stadigt och leverera. Men det är inte där tilliten skapas. Den föds när människor ser att även chefen kan snubbla – och resa sig.

Agneta Olsson påminner om att kultur inte handlar om kickoffer eller policydokument. Den formas i vardagen – i vad vi belönar och tillåter. Och i hur vi agerar när något går fel. När chefen glömmer något inför ett möte. När rösten höjs i onödan. När beslutet visar sig vara fel. De små ögonblicken varje dag avgör mer än vilken väl uttänkt strategi som helst.

Bygger förtroende

För många ledare är det frestande att sopa misstagen under mattan. Men den som vågar erkänna dem bygger förtroende på riktigt. Det visar att det är okej att inte vara perfekt – och det gör att andra vågar säga: ”Jag vet inte.” Just där börjar lärandet och förbättringen.

Men vägen dit är inte spikrak. Sårbarhet blandas ofta ihop med svaghet. En chef som ber om ursäkt riskerar att ses som osäker. Men den som låtsas vara felfri skapar bara distans och en känsla av osäkerhet hos de runtomkring. Vi litar inte på människor som aldrig tvivlar – vi litar på dem som vågar visa det, och står kvar ändå.

Men det räcker inte med att du ändrar dig. Agneta Olsson betonar att det är större än en enskild chef. Hela ledningen i verksamheten måste stå bakom. Och om styrelse och ägare i nästa steg inte heller sänder samma signaler så blir allt bara tomma ord. Tillåtande kultur måste vara något man lever – inte marknadsför.

Så nästa gång något går snett, pröva den mening som förändrar allt: ”Jag hade fel. Det tar tre sekunder, men kan förändra klimatet på en hel arbetsplats.

För i slutändan handlar ledarskap inte om att alltid veta bäst – utan om att visa vägen mot mer mänsklighet.