Innovations-Sverige måste slopa gamla meriter – ”Kan inte bli passiva konsumenter”

– Vi har en massa unika tillgångar i Sverige i form av affärskultur, värderingar, jämlikhet, och andra ”mjuka värden”. Dessa kan ses som nästan kan ses som naturtillgångar, och kompenserar i viss mån bristande innovationssatsningar från framförallt staten, säger han.

Men den svenska självbilden kring att skapa ny teknik och nya lösningar är ändå oförtjänt bra menar Björn Ekelund. Historiskt sett har Sverige varit utmärkande som både producenter och användare av ny teknik. Vi har därför också blivit duktiga på att lyfta fram våra framgångshistorier i olika sorters sammanhang.

– De här succéhistorierna börjar bli lite gamla nu, om man kollar på Klarna och Spotify exempelvis. Vi har visserligen nya satsningar som exempelvis Northvolt, och även på Ericsson gör vi banbrytande innovation – men Sverige tappar ändå på flera fronter, säger han.

Inte bara för drakar

Om Sverige ska lyckas bevara ett välstånd behöver innovationskraften – och inte minst innovationslusten – spridas på bred front snarare än fördelas på några få storbolag, förklarar Björn Ekelund. Han tillägger att det självklart är positivt att drakar som Volvo och Scania sticker ut internationellt, men att här också finns en undervegetation och innovations-mylla som lider av en allvarlig försummelse.

– Det kan vara svårt för politiker att satsa på något så pass abstrakt som innovation, där resultaten ibland dröjer 20 år eller mer. Politiken drivs ju av evidens, så det blir såklart en målkonflikt av rang, säger han.

Hur ska makthavare göra då, när de inte vill vaska skattemedel men inte heller stanna i utvecklingen? Jo bland annat inspireras av andra länder. Finland har sämre ekonomiska förutsättningar än Sverige om man tittar på statsfinanser, men vågar trots detta satsa stort på det okända. Alternativet, att riskera att bli helt utkonkurrerade, är helt enkelt inte ett alternativ.

– Finland har bestämt sig, ja till och med lagstiftat, att landets forsknings- och utvecklingsutgifter ska upp till fyra procent av BNP:n före 2030. Det är både klokt och modigt, säger Björn Ekelund.

Han förklarar att det är naturligt att näringslivet drar det tyngre lasset när det kommer till innovationssatsningar. Där finns kapitalet. Men storbolagen planterar sedan innovationssatsningarna där myllan är som bäst, och den lämnar alltså mer att önska i Sverige.

– Om ett multinationellt företag ska etablera sig idag tittar man på många olika faktorer. Det är allt från kompetenstillgång, kostnadsläge, och skatteregler. Och det räcker inte bara med att stärka universiteten, vi måste ner på förskolenivå för att stärka intresset för det här fältet, säger han.

Fånga upp kompetensen

Inte nog med att STEM-utbildningarna (Science, Technology, Engineering and Mathematics) tappar attraktionskraft på den svenska utbildningsmarknaden, det finns också en stor outnyttjad kompetenspool av personer som kanske inte vet om att de platsar där.

Det rör sig bland annat om kvinnor som väljer bort dessa fält för att det fortfarande anses vara alltför mansdominerat, och om utrikesfödda- eller samhällsklasser som inte har den typen av studietradition i sin familj.

– Det är alltså personer som både har talang och faktiska förutsättningar men som inte kommer till sin rätt. Flera lärosäten gör redan riktade satsningar för att plocka upp den här dolda kompetensen, men det skulle behöva göras ännu mer och på en nationell nivå, säger Björn Ekelund.

Långsiktighet istället för krishantering

Vilka är då de yttersta riskerna med att inte skapa en starkare innovationskultur? Enligt Björn Ekelund riskerar dystra scenarion vänta Sverige om inte offentlig sektor på allvar kliver in och vänder trenden. Fler risker än att vi går miste om miljardsatsningar på revolutionerande innovation.

– Vi är väldigt teknikpositiva och digitala i Sverige, men rankar samtidigt riktigt lågt på exempelvis cybersäkerhet. Den kombinationen är obehaglig. Men den typen av faror materialiseras sällan över en natt, vilket kan göra det svårt för politiken att agera, säger han.

Sammanfattningsvis behöver Sverige som stat kasta dammiga meriter åt fanders, skapa en ”sense of urgency” kring framtidens innovation, och använda oss av den nyfikenhet och uppfinningsrikedom som redan finns här, förklarar Björn Ekelund.

– I Sverige är vi duktiga på att konsumera digital teknik och andra innovationer. Men vi kan inte nöja oss med att bli passiva konsumenter av det som andra uppfinner, vi måste uppfinna mycket mer själva också.