2019 publicerades världens första vägledande standard för innovationsledning, ISO 56002. Sedan dess har omvärlden förändrats radikalt och med det behovet av att vara snabbrörlig och nytänkande. Och kanske framförallt: Att lyckas göra en limpa av axet.
Ny standard säkrar framtidens innovationsarbete – tar bort ”fluffet”
Innovation
Innovationsledningsstandarden har uppdaterats och blivit kravstandarden ISO 56001 – något som höjer såväl statusen, förtroendet och effekten av den.
– Tidigare har alla kunnat säga ”vi arbetar mycket med innovation”, men det har varit svårare att bevisa, säger Elisabet Spross, på Sis.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Den nya innovationsledningsstandarden publiceras i september och blir då världens första kravstandard för innovationsledning. En kravstandard som man kommer kunna certifiera sig mot har en viktig betydelse för trovärdigheten förklarar Elisabet Spross, chef för Informationsteknik och ledningssystem på Sis.
– Problemet med innovation har varit att det riskerar att bli ganska fluffigt. Många likställer innovation med idéskapande eller kreativitet. Det är visserligen en del av innovationsarbetet, men innovation är en ny lösning som skapar värde för användaren, och för att nå hela vägen dit behöver man kunna ta tillvara på idéer och insikter och ha förmåga och kapacitet att utveckla de bästa idéerna vidare till en ny produkt, tjänst eller process , säger hon.
Feltänk skapar slöseri
Många tycker att innovation är oerhört viktigt, tillägger Elisabet Spross, men arbetar inte systematiskt med att driva igenom den. Att ständigt stanna vid innovationens första fas och inte ta arbetet i mål leder till stora summor pengar ner i sjön. Detta kan i sin tur resultera i att ledningsgrupper – i såväl privat som offentlig sektor – väljer bort innovationssatsningar, eftersom ”det ändå inte leder till något värdefullt”.
– Nu när standarden har blivit en kravstandard som organisationer i förlängningen kommer kunna certifiera sig mot blir det mindre diffust. Tidigare har alla kunnat säga ”vi arbetar mycket med innovation”, men det har varit svårare att bevisa, säger hon.
Nu finns det alltså ett sätt att visa svart på vitt att man faktiskt är systematiskt innovationsdrivande och inte bara skapar hackatons och idégenereringssystem utan uppföljning. För upphandlande organisationer och myndigheter innebär detta att det blir enklare att kvalitetssäkra de aktörer som lägger anbud.
Elisabeth Spross är själv certifierad innovationsledare. Hon ser att en stor del av fallgroparna handlar om att man underskattar insatserna.
– Arbetet ska leda till någon form av slutprodukt eller en lösning. Om man satsar på innovation måste man därför ha kompetensen, tiden och budgeten som krävs. Det ska inte heller vara något som sker ”vid sidan av”, utan snarare vara en naturlig del av verksamheten, säger hon.
Utgå från verkliga behov
En annan risk är när företag och organisationer jämför sig alltför mycket med varandra. Det är bättre att göra en ordentlig analys av den egna verksamhetens behov.
– Det behöver ju inte alltid vara så himla omvälvande, att man ska bli bäst i landet på digitalisering tillexempel. Det som är bra med den nya innovationsledningsstandarden är att det blir lättare att anpassa arbetet utifrån behoven, säger hon.
50 länder världen över har varit med och tagit fram den nya innovationsledningsstandarden. Den är byggd för att enkelt kunna integreras med andra ledningssystem, såsom kvalitetsledning eller miljö. Elisabet Spross tror att detta kan vara motiverande för de verksamheter som står och väger i frågan om att implementera den.
– Har man de tre bitarna blir det ett ganska heltäckande ledningssystem. Och den är inte bara till för de stora bolagen eller aktörer inom offentlig sektor. Den är utformad så att den kan passa alla, avslutar hon.