Joseph Juran – åren som konsult och världspåverkare

Dagen D, med invasionen i Normandie, ägde rum den 6 juni 1944. Den blev framgångsrik och de allierade befriade land efter land i Europa. Framryckningen avslöjade också nazisternas utrotningsläger och Juran minns att ”the first photos of those grisly sights went far beyond the terrifying nightmares of my childhood in Gura Humora”.

Juran började nu planera för nästa steg i karriären. Efter att ha vägt olika alternativ mot varandra verkade tanken att bli konsult mest tilltalande. Juran ville ägna sitt liv åt managementområdet. Han ville fundera, forska, skriva och, i rollen som konsult, hjälpa andra företag. ”Jag kände att jag ville bryta ny mark”, skriver Juran, eller, som han uttycker det: ”two roads diverged in a wood, and I took the one less traveled by”.

”Många av mina vänner var förstummade över att jag inte gick tillbaka till Western Electric”, berättar Juran. ” För dom var det helt otänkbart att gå från en säker anställning med god lön och intjänad pension. Men jag stod fast vid mitt beslut.”

Jurans uppsägning på Western Electric daterad den 3 juli 1945 innebar självklart ett stort steg förknippat med många känslor. I hans avskedsansökan står:

”Ni måste förstå att det inte är något enkelt beslut som lett till att en tjugoårig anställning hos Bell System bryts. Under denna tid har en relation skapats mellan ett storföretag och en immigrantpojke som, om den kunde uttryckas i ord, skulle vara ett tydligt bevis på ”The Land of Opportunity.”

Egna ben

Juran tog anställning hos Wallace Clark, som hade en liten, men professionell och väl ansedd, firma. Clark hade samarbete med Henry L. Gantt, som tillsammans med Frederick Taylor bidrog till att sprida Taylors idéer. Boken ”The Gantt Chart” var redan klassisk när det gällde planering.

I början av 1949 bröt Juran, efter Clarks död, alliansen med Clarks företag. Han kände att de flesta uppdragsgivare var nöjda med hans insats och blev inspirerad att stå på egna ben. Bland de företag Juran hjälpte under tiden vid Clarke var Gilette, som var världsledande på rakblad och rakhyvlar, men som hade stora bekymmer med höga felkvoter.

Parallellt med sin start som konsult erbjöds Juran en tjänst som professor i ”Industrial Engineering” vid New York University i juni 1945. Han började med halvtid första året och skulle sedan gå över på heltid. ”Jag lärde mig snart att kulturen i akademin skiljde sig från den jag var van vid i industrin”, säger Juran. ”Hierarkin var tydlig och förmånerna varierade beroende på vilken kategori man tillhörde. Jag trivdes ändå bra och försökte ge en verklighetsförankring i utbildningen genom att stimulera studenterna att genomföra bra projekt. Jag gav projektrapporterna stor vikt och deras respons var glädjande. Några rapporter blev rena mästerverk.”

Det var dock inte helt lätt för Juran att kombinera konsultjobbet med det akademiska arbetet. Samtidigt började han skriva på Quality Control Handbook och det kändes som om tiden inte räckte till. Under senare delen av 1940-talet avvecklade därför Juran successivt sina akademiska engagemang.

Publicering

Under sin tid vid Western Electric författade Juran inte mycket. Men under tiden som egen konsult var han desto flitigare. Totalt är han författare, medförfattare eller redaktör till mer än 30 böcker.

Den största försäljningssuccén är utan tvekan Quality Control Handbook. Idén att skriva denna var en del av Jurans beslut att frilansa och bli konsult. Han ville skapa en serie böcker med ett referensverk som kärna och separata manualer för olika yrkeskategorier från VD till operatör. Tanken var att skapa ett universellt verk med ”principles that are valid no matter what the product, the process or the function”.

”Jag skrev ett utkast på ungefär en sida på vad jag ville åstadkomma”, säger Juran ”och McGraw-Hill teckande ett kontrakt med mig i december 1945”. Boken, som först publicerades 1951, kom att omfatta 15 kapitel. Av dessa skrev Juran sex själv och andra personer gjorde underlaget till de återstående nio, som han sedan redigerade.

Den första upplagan såldes i 19 000 kopior under de elva år den publicerades. Den andra upplagan (från 1962) såldes i 32 000, den tredje (från 1974) i 94 000 och den fjärde (från 1988) i 85 000 exemplar. Den femte upplagan, som publicerads 1999, och omfattar 1800 sidor, fick namnet Juran’s Quality Handbook och sammanställdes av Juran tillsammans med Blanton Godfrey. ”Den sjätte upplagan lär nog Blanton ensam får vara redaktör för”, tror Juran.

Det är bara att hålla med Juran när han skriver: ”From the outset, the Handbook became the ’bible’ of managing for quality and has increasingly served as the international reference book for professionals and managers in the field.”

Managerial Breakthrough

Av övriga böcker Juran varit med och författat är säkert den näst mest kända Managerial Breakthrough, som publicerades 1964 och såldes i 57 000 exemplar i sin första upplaga. I Managerial Breakthrough skrev Juran att ”all managerial activity is directed to either breakthrough or control. Managers are busy doing both of these things and nothing else.” Det visade sig vara förhastat. Han separerade senare ut “planning” och utvecklade detta till en tredje uppgift och skapade på så sätt en ”road map”. Juran insåg också att de tre ledningsuppgifterna ”planning, improvement and control” var beroende på varandra och utvecklade ”the Juran Trilogi Diagram” för att illustrera kopplingen.

Andra viktiga böcker av Juran är Quality Planning and Analysis från 1970, skriven tillsammans med Frank Gryna, och Juran on Planning for Quality, från 1988.

Totalt har ungefär 20 översättningar gjorts av böckerna till 12 olika språk. Förutom översättningar till europeiska språk finns även kinesiska och japanska. När Quality Control Handbook översattes till kinesiska trycktes den första upplagan i 100 000 exemplar.

Artiklar

Juran har författat över 200 artiklar. Många av dem är publicerade i tidskrifter utgivna av American Society for Quality (ASQ). Bland de artiklar han själv lyfter fram i sin bok återfinns det berömda bidraget vid EOQCs konferens 1966 i Stockholm (som senare publicerades i Industrial Quality Control, en föregångare till Quality Progress). Det var första bidraget kring japanska kvalitetscirklar och presentationen rönte stor uppmärksamhet. Juran skrev där bland annat:

”The Japanese are headed for world quality leadership and will attain it in the next two decades, because no one else is moving there at the same pace.”

Andra bidrag Juran speciellt nämner är ”Khrushchev’s venture into quality improvement” (Quality Progress, januari 1976), där han beskriver hur Nikita Khrushchev på order av Stalin lyckades lösa problem med dålig kvalitet på ryska bildäck, och ”Japanese and Western Quality – a comparison”, där han jämför västvärldens sätt att lösa kvalitetsproblem med hur man jobbar i Japan med exempel hämtade från tillverkning av färg-TV.

Resor

Från 1950 började Juran resa över världen och ge föreläsningar, inte minst i Europa. ”Jag har gjort 178 resor till 34 länder för att ge olika typer av kurser och föreläsningar, skriver han. Över 20 000 personer har lyssnat genom åren.

Nationella kvalitetsorganisationer började nu byggas upp i början av 1950-talet. Sverige och Tyskland (1952), Nederländerna (1953), Italien (1955) och Frankrike (1956) tillhörde föregångarna. Men Storbritannien (1919) och Ryssland (1925) var allra först.

Den europeiska organisationen European Organization for Quality Control, EOQC (numera EOQ) bildades 1956 och har sedan 1957 gett årliga internationella konferenser. ”Jag besökte 25 av dessa konferenser innan jag slutade resa utomlands 1991”, minns Juran.

Juran nämner också med speciell känsla två resor till Rumänien 1970 och 1972 på inbjudan av rumänska regeringen. ”Under andra besöket avsatte jag tid för att besöka de platser där jag vuxit upp” säger Juran. ”I Braila såg jag det lilla hus, där jag föddes och tillbringade mina första tre år. Man tog mig också till Gura Humora, den stad där jag levde tills familjen emigrerade till Minneapolis.”

Videokassetter

Juran funderade nu på att göra ljudkassetter – det hade Peter Drucker, en annan managementkonsult, gjort med framgång. Men Juran blev tillsagd att sådana kassetter var på utgång och att video i så fall var bättre. Han funderade på idén, men blev chockad över vad som krävdes. Vid den tiden kom Juran i kontakt med Howland Blackiston, en ung man som umgicks med hans sondotter Joy. Blackiston var anställd som marknadsförare och hade erfarenhet av att producera TV-program. ”Vi satte oss och planerade”, säger Juran, ”och räknade ut att det skulle behövas ungefär en miljon dollar. Jag hade miljonen och var villig att ta risken.”

Juran gjorde manus till programmen och en omfattande arbetsbok. ”Vi behövde också en musiksnutt”, berättar Juran ”och vi valde ur Beethovens opera Fidelio. Men vi kunde inte finna någon, som kunde ge oss tillstånd att kopiera de 45 sekunder vi behövde. Vi hyrde därför en orkester för inspelningen – räkningen gick på 8 000 dollar.”

Vi kallade slutprodukten ”Juran on Quality Improvement”. Den bestod av sexton videoprogram, 50 arbetsböcker, två manualer och ett bibliotek med senaste versionen av böckerna Quality Control Handbook, Managerial Breakthrough och Quality Planning and Analysis.

Vi satte priset till 15 000 dollar per paket. Under perioden 1982-1989 sålde vi mer än 900 paket och 71 000 arbetsböcker för en total inkomst på 16 miljoner dollar.

Slutet som konsult

Under 1990 avslutade Juran sin professionella karriär. Han slutade då ge kurser utomlands. Under 1992 planerades en tur i USA för att presentera en sista endagskurs med titeln ”The Last Word”. Den byggde på 152 bilder som projekterades på en skärm samtidigt som Juran kommenterade dessa. Turnén pågick 1993 och 1994 i ungefär 20 olika städer i USA och Kanada.

Juran fick dock fortfarande många konsulterbjudanden. I allt större utsträckning avböjde han. Men de insisterade ofta. ”Då kom jag på att jag skulle höja arvodet rejält”, skriver Juran. ”När jag höjde till 10 000 dollar per tillfälle backade flera, men inte alla. Men när jag höjde till 25 000 dollar gav alla upp.”

Framtiden

När Juran blickar framåt menar han att universiteten kommer att få en alltmer framträdande roll i kvalitetsområdet. Det kommer med säkerhet att skapas speciella utbildningsprogram mot kvalitetsutveckling. Samarbetet med industrin kommer också att utvecklas ytterligare. Området kvalitets-utveckling kommer också, enligt Juran, att få stor betydelse inom andra områden än industrin. Självklart kommer också synen på vad som ingår i kvalitetsutveckling att förändras. Vi inser alltmer att arbete med kvalitet och kvalitetsutveckling är lika applicerbart för kontor och varuhus. Begreppet ”Big Q” har också utvidgats till att innehålla kundtillfredsställelse och ekonomi av kvalitet. Acceptansen av ”Big Q” breddade synen på ansvar för de personer som arbetar med kvalitetsfrågor.

”Som jag ser det”, menar Juran ”kommer det 21 århundradet att innebära väsentliga förändringar.”

Jurans slutord

”I slutet av 1990-talet började åldern ta ut sin rätt”, skriver Juran i sitt avslutningskapitel. ”I juli 2001 flyttade vi till pensionärslägenhet i Rye en bit norr om staden New York. Där kommer vi att tillbringa vår återstående tid. Sadie och jag har passerat våra 98-årsdagar. I juni 2001 var hela familjen samlad för att fira vår 75-åriga bröllopsdag. En sådan fest är unik. Det krävdes dels att vi båda överlevde 96 års ålder, och dels att vårt äktenskap höll i 75 år. Sannolikheten för detta är låg och vi är båda ödmjukt tacksamma för att ha varit lyckliga nog att fått uppleva detta.”

Han avslutar sina memoarer med att säga ”Ni som har era karriärer inom kvalitetsområdet ska vara lyckliga. Ert område kommer att växa under ert liv, speciellt gäller detta inom sjukvård, utbildning och offentlig förvaltning.”

Allra sist vänder han sig till sin familj med orden: ”When I am gone, let no one weep for me. I have lived a wonderful life.”